Leijontornet är bokstavligen talat ett fornminne. Någon gång 1984 grävde man här och hittade tornet och en bit av stadsmuren. Mitt i matsalen finns således denna bit mur att beskåda. Det hade kunnat vara nog < en krog med ett dragplåster för turister och folk med murar som största intresse. Men så är det inte. Leijontornet är ambitiösare än så. Själva matsalen ligger i källaren. Till skillnad från många andra källarkrogar i Gamla Stan är här inte alls klaustrofobiskt, utan närmast spatiöst. Allt är robust, de vita väggarna, metallstolarna och borden, vilket bidrar till den högstämda, men rofyllda atmosfären. Resten av världen är utestängd. Om så självaste King Kong skulle leva rövare utanför så skulle man känna sig trygg med ett knippe sparris och en gös inne på Leijontornet. Menyn är klassisk på alla sätt och vis < inga konstigheter. Det mest vågade är en väldigt skummad nässelsoppa som serveras i espressokopp. Nässlor är det för övrigt även i den fantastiska risotton. Stockholms krögare brukar inte sällan servera risotto som har konsistensen av risgrynsgröt, men här är den perfekt. Och hör här nu: som av en tillfällighet har världens mjällaste gös gått och lagt sig på just denna risotto. Det dilamm som vi serveras är dock mindre festligt < inte alls så mört och fint som det borde vara för att matcha kvalitén hos råvarorna i de övriga rätterna. Priserna är relativt höga. Varmrätterna kretsar kring 300 kronor. Då förväntar man sig förstås hög kvalitet, men för det mesta lever rätterna upp till förväntan, även om man sällan heller blir överraskad. Undantagen är nämnda gös med nässelrisotto, samt anklevern, som preparerats med bland annat tamarind. Servicen är klanderfri, varken tillgjord eller för familjär. Man får sin mat, frågor besvaras, ändringar genomförs som beställt. Allt fungerar fint. Leijontornet har även en bar, på övervåningen. Eftersom hela matsalen är rökfri är det dit man får knalla om man vill ta en cigg efter middagen. Antingen kan man sitta vid disken, eller så softar man i den intilliggande rummets sköna soffor. Det här är en alldeles utmärkt krog. Tyvärr är klientelet en smula tråkigt. En välbevarad medelålders mor talar välartikulerat med sin son om hans skoluppsats om EMU. Ett par småfulla, lite töntiga kostymkillar hänger i baren och pratar om något dataspel. Nä, man går inte till Leijontornet för att träffa folk. Stort minus för tramset med garderobsavgift. Efter en middag som gått på 3 500 kronor känns det lite osmidigt när en grinig tant börjar tjafsa om 10 spänn för en jacka.Stad:
Lokal:
