Det finns två prylar med Ivy Grill som är särskilt intelligenta: inredningen och maten. Grabbarna, Philip Lundahl, Fredrik Hartman, Karl Ljung och Ola Ahlgren, har fattat att lägga krut på rätt saker < istället för att smaska på med en dundermeny med gåslever och rysk kaviar och dyr minimalistisk inredning har man gjort precis tvärtom. Det är egentligen den enda vägen att gå som krogklimatet ser ut just nu. Det man gjort är att skapa en lätthanterlig och enkel meny och istället fläskat på med fet maximalistisk inredning. Med lätt meny menas alltså i detta fall klassiska köttbitar som sedan kan kombineras med allsköns tillbehör. Till exempel stekt sparris, potatis, ris och olika såser och sallader. Lätta saker att hålla en jämn och hög kvalité på. Det är svårt att bli besviken på oxfilé och bearnaisesås. De fyra krogpojkarna andas också mycket vilja och hormoner < de pratar mycket, är ytterst engagerade men saknar kanske den där yttersta erfarenheten och kunskapen som en mat- och vinkännare kan kräva. Att stå med en lapp och traggla sig igenom matpresentationen är inte det mest idealiska, men sen går man inte heller till Ivy för att mästra med vin- och matkunskaper. Vi går dit för att festa, äta gott och sedan ha svinkul i baren. Precis vad de fyra krogpojkarna har haft som mål. Förrådet av vin och sprit är inte stort, men utvalt med stor omsorg. Att äntligen kunna beställa en flaska Robert Mondavi utan att behöva åka tidsmaskin tillbaks till Vasastans gulddagar är såklart hur soft som helst. Och jämför man med Hereford så kan man ju gratulera Ivy Grill till en riktig klassiker på Vasaplatsen. Men så var ju tanken redan från början.Stad:
Lokal:
