Innan Isolé ens hunnit öppna var det uppenbart att baren skulle bli höstens häng. Lika uppenbart som att biostolarna inte skulle stå tomma när Matrix Reloaded hade premiär. Isolé är uppföljaren till en succé. Om Metró kunde förändra Södermalm, vad kan då inte Isolé göra med Biblioteksgatan? Mycket riktigt har Jocke Heinemans nya projekt redan blivit en av de viktigaste kontrollerna på den urbane nattorienterarens karta. Men liksom andra uppföljare får även Isolé tåla att jämföras med sin föregångare. Och det är som bekant inte alltid så lajbans. Till att börja med kändes Metrós inredning fulländad med sin tidsenliga romantik och söderanpassade elegans. Även om Isolé är en stilig och mycket välplanerad krog känns dess interiör en smula passerad med sina mörka rektangulära skivor i träfaner som pryder matsalsväggarna, samt den "helspejsade" källarbaren som förmodligen hade hamnat på bild i Wallpaper om vi hade levt på den tid då magasinet fortfarande lästes ivrigt av för tidigt tunnhåriga projektledare i grå J Lindeberg-skjortor. Matsalen är höjd ett par trappsteg ovanför baren och avskärmad från baren med en glasvägg. Följaktligen åtnjuter matgästerna optimal isolation, samtidigt som de kan beskåda the action vid disken. Efter en blick på menyn kan man konstatera att kökets koncept kännetecknas av mat från det glada 1999, det vill säga typ risotto. Bland förrätterna finns följaktligen en carpaccio och lyckligtvis är den bankad istället för skivad. Vi hittar självklart även de halstrade pilgrimsmusslorna som sedan 2001 finns på stans samtliga menyer och troligtvis snart även som temaburgare på Donken. Och ja, det finns anklever, högst ordinär sådan som kommer med små vita rostade brödskivor. Vidare finns god fluffig blini med kalixlöjrom och (alldeles för lite) hackade kräftstjärtar. Om vi går vidare till varmrätterna hittar vi en trevlig marulk med pistagenötter som dessvärre kommer med en hummerrisotto som lever farligt nära risgrynsgröten. Ta hellre den hängmörade biffen, som är generös och ackompanjerad av tempura, en liten bit potatisgratäng och lite sötpotatispuré. Allt på en gång. Servicen är förvisso trevlig, men en smula långsam. Och oj, man glömde visst att ta vinbeställning. Snurrigt. Som krog har alltså Isolé en snygg inredning, en skittråkig meny, hyfsad mat och lite vimsig service. Som bar är däremot Isolé förträfflig, bra barpersonal och ett klientel som är både roligare och snyggare än de tråkmånsar som normalt hänger på denna gata.Stad:
Lokal:
