Familjen Campogiani har två hypade italienska krogar i stan - dels köttiga Döden i grytan, i Vasastan, dels den fisk- och skaldjursbetonade Den gamle och havet, på Östermalm. Döden i grytan har vi tidigare skrivit en uppskattande recension av. Den gamle och havet har vi svårare att förstå uppståndelsen kring.
Denna lilla kvarterskrog är visserligen trevlig, servicen är chosefri och vänlig som sig bör på just en kvarterskrog, men maten... är i chosefriaste laget.
Världens enklaste rätt, vitlöksmarinerad tomat på bruschetta, är förstås precis vad det låter som, men brödet är så svampigt av vätska att det på sin höjd skulle duga att polera badrumsspegeln med.
Pastan med vongole-musslor är däremot helt okej, och smakar nästan lika bra som när man själv rör ner en burk vongole, lite vitlök och körsbärstomater i ett lass Barilla. Skaldjurssalladen är däremot riktigt fin som förrätt.
Vad värre är att marulken, en av våra mest älskvärda firrar, sällan varit så tråkig och fadd som på Den gamle och havet.
Till Den gamle och havets fördel kan nämnas att portionerna är generösa. Vi hade blivit mätta på en halv pasta. Och att personalen som sagt är sympatisk. För några år sedan hade kanske Den Gamle och Havet uppfattats som en utmärkt italienare, men efter utmärkta Sopranos, fantastiska Tarantino, lyxiga Divino och det senaste tillskottet - Jodi Cohens helt makalösa PerLei - så har kraven höjts.Stad:
Lokal:
