Den lilla franska kvarterskrogen Cyrano har länge varit ett favorit-
ställe. I sin pittoreskt inredda lokal placerad intill den lilla franska ostbutiken, ett stenkast från världens bästa creperivagn, råder på något vis en annan värld. I en stenugn bakas himmelska pizzor, och värmen från elden sprider sig ut i lokalen, och skänker ytterligare gemyt åt gästerna. Menyn är på klassiskt franskt
kvarterskrogsmanér skriven på stora svarta griffeltavlor, borden står tätt och kylen är full av holländsk öl. Precis som det ska
vara. Maten är prisvärd, nästan billig. Och portionerna generösa, nästan övermäktiga. Personalen är vänlig, om än något ouppmärksam. Fel mat hamnar på bordet, och det extra glaset vatten vi ber om dyker aldrig upp. Små saker som man, när man
är på gott humör, kan ha överseende med.
På Cyrano serverar man fransk husmanskost, vilket innebär att portionerna ofta är robust presenterade. Även själva rätterna kan då och då upplevas som snudd på finessfattiga, onödigt tunga och utan udd. Men det är onödigt hårt att döma stället efter ett par halvmisslyckade anrättningar, för vid andra besök har köket
skämt bort med finfina smaker. Här serveras ibland riktigt bra moules marinieres. Och sådana som vet har berättat att sniglarna smakar fint. Bäst av allt är pizzorna, Cyranos är med
rätta berömda i hela Göteborg. Så populära att en pizzafilial öppnades i Vasastan för några år sedan. Osten smakar mer än
någon annanstans, botten är tunnare och frasigare, och grönsakerna färskare än på de flesta andra ställen.
Men en pizza gör ingen fransk restaurang, och det är ändå med en oväntad känsla av besvikelse vi reser oss efter att
ha jagat en servitris att betala i en kvart.