Jag har inte för vana att titta tillbaka och önska att saker och ting skulle vara som förr. Men ibland går det inte att komma ifrån. Det finns ju en hel del som faktiskt var bättre förr. Luften vi andas, till exempel. Och min figur. Lady Lynette var också bättre förr. Eller rättare sagt, hennes musik. För det är ett ganska obegripligt steg som denna Sydafrikansk-ättade malmöbo har tagit i och med
Vibrafon/MD
BeFruktansvärt välpaketerad - såväl form- som produktionsmässigt - skiva från en japanska som gör stilig, söt pop. Men i all söthet och trots den rock'n'roll som trots allt finns på [I]Be[/I], händer inte så fruktansvärt mycket.
Det är utmärkt intrumenterat och producerat - Tore Johansson spelar ungefär alla intrument och några till - men låtmässigt poserar [B]Be[/I] för mycket, utan att egentli |
Vive la Difference
Musikbranschens vanligaste klyscha inför en ny skivutgivning? Att"den nya plattan är betydligt tuffare, har lite råare produktion, lite mergitarrer". Den enda jag hört säga motsatsen, att "den nya plattan blir lite mesigare än den förra", är Orup, inför den helengelska Orupean Songs. Men så gick det som det gick också.E
Roll Out the CarpetEggstone. Jag nämner dem nu, så behöver jag inte göra det mersedan. TBM är nämligen värda sina egna 15 minuter, trots det tydliga släktskapet. Orsakerna är två: 1) kan ni komma på någon annat svenskt debutalbum som en radioproducent kan lägga i CD-spelaren, trycka på "random" - och vara säker på att det som kommer ut blir en smittande poplåt? Och 2) blåsarna Jens och Petter Lindgård kan ingen männ |
Hände HochI Malmö ligger en studio som heter Tambourine. Den är bra. Den ägs till stor del av ett popband som heter Eggstone. De är bra. Eggstonesblåsare heter Jens och Petter Lindegård (även kända som bröderna Blås). De är bra. De har en kompis som heter David Carlsson. Han är bra.Tillsammans heter trion The Mopeds och de gör pop för badklädda människorsom är på kalas på en strandförening i Kalifornien. Th |
StarfriendSkånsk-stockholmsk-halvjapanska Freewheel är en märklig orkester.Egentligen är de alldeles för snälla, snudd på mjäkiga, för min smak - folksom tycker att Michelle är den bästa Beatles-låten någonsin lär älska dethär - men de har sådan melodistyrka och sådan lätt finess i anslaget attjag ändå faller pladask. Likt en ohelig allians mellan Eggstone och Jay-JayJohansen, mellan driven popsofistikation |
