Få saker värmer väl så mycket som när ett band man gillar och hoppas på följer upp sin rätt misslyckade förra platta med en bra mycket bättre. Mina främsta invändningar mot Magoos förra var dels att den var för lång, samt dels att den var alldeles för splittrad och svårgillad i all sin uppenbara och taffliga neopsykedeliska ambition. Intentionerna fanns där och märktes emellanåt, men det blev lite
Chemikal Underground/House of Kicks
Afternoon Soaps

Cha Cha CohenMed ett slags reviderat elektriskt Manchesterkomp kommer man en bra bit på vägen. Extremhemliga Cha Cha Cohen låter diverse elektriska apparater brodera svävande, dansanta mönster ovanpå de taktfasta trummorna och tankarna letar sig till Japan och en del av den kitschiga pop vi fått oss till livs därifrån under de senaste åren.
Är det bra då? Nja. |