Få saker värmer väl så mycket som när ett band man gillar och hoppas på följer upp sin rätt misslyckade förra platta med en bra mycket bättre. Mina främsta invändningar mot Magoos förra var dels att den var för lång, samt dels att den var alldeles för splittrad och svårgillad i all sin uppenbara och taffliga neopsykedeliska ambition. Intentionerna fanns där och märktes emellanåt, men det blev lite
