Gomez
GomezFör ett par år sedan försökte Gomez ta livet av sig. Hetsade av heja-ropen från Q:s konservativa herrklubb och tyngda av branschens alla utmärkelser använde bandet hela sin avsevärda kompetens till att begrava sig själva under ständigt nya bandbredder, nya påläggsmöjligheter, nya körstämmor, nya baklängesslingor, nya musikstilar och nya instrument att pröva. I sista stund upptäcktes Gomez och rädd |
GomezDet gick fort för Gomez att gå från att vara ett spännande lofi-alternativ till att bli ett kraftigt lanserat storbudgetprojekt. Debuten fick en överraskad engelsk press och musikindustri att tävla i att slänga Mercury Music Prize, Q Magazine Awards och en massa Brit Award-nomineringar efter dem. När det nu är dags för tredje skivan --borträknat den i sammanhanget obligatoriska B-sidessamlingen -- |
Bring It On
Det har alltid funnits ett element av längtan efter Amerika hos de bästa engelska banden, från Beatles till Oasis. Men sällan har den varit så tydlig som hos de mest intressanta debutanterna den här våren, som Sunhouse, Scott 4, Grand Drive och Gomez. Det är gränslandsestetik, Joshua Tree-damm och månar över Tijuana för
Liquid SkinHanden på hjärtat: hur många gånger har du egentligen lyssnat på The Beta Bands album från i somras? Det är väldigt häftigt att säga att man älskar band som är så där totalt oförutsägbara och helgroovy och typ bara låter helt skönt liksom. Men det är sällan lika roligt att verkligen lyssna på dem. Lyssningsvärdet hos strukturlösa band som röker knarkcigaretter stora som inrikesflygplan är i regel |
