Jehovas Vittnen besökte mig igår. Ett mansvittne och ett honvittne var det. Det var säkert ett år sedan deras senaste besök. Ändå hade de exakt samma kläder. Man kan anklaga dem för många saker men inkonsekvens är inte en av dem. Trots deras långa frånvaro så var deras närvaro ungefär lika välkommen som levernekros och munsår. Riktigt okristen tajming hade de också. Jag hade precis, trött och hungrig, parkerat min soffmuskel och öppnat en barnfemma när det plingade på dörren.
Vittnena: Hej kompis, vill du prata lite om Jesus?
Jag: Nej.
(tystnad)
Vittnena: I Bibeln står det...
Jag: Nej.
(tystnad)
Vittnena: Har du tänkt på döden nån gång?
Jag: Nej. Jag har svårt nog att få tag på en tvättid, jag planerar inte så långt fram i tiden.
Vittnena: Jaha (Omgruppera! Omgruppera! tänkte vittnena febrilt).
Jag: Mm, jaha! Det var ju typ ett år sen ni var här sist; har ni insett att ni bara kommer bli kompost när ni dör än?
Vittnena: Nej. Har du syndat, fornikerat och insett att du kommer brinna i skärselden?
Jag: Japp!
Vittnena: Jesus sa...
Jag: NEJ!
Vittnena: JESUS...
Jag: Nej! För Guds Skull!
Vittnena: ...så dog han ja!
Jag: Nej, han dog för våra synders skull!
Vittnena: HA! Kuggis!
Jag: Nämen, vad Fan!
Vittnena: Ja, honom ska man passa sig för. En sån här (honvittnet håller upp en bibel) håller honom borta. A bible a day keeps the devil away!
Jag: Jag vill inte ha er jävla bibbel!
Vittnena: Bibel.
Jag: Va?
Vittnena: Bibel?
Jag: Nej tack.
Vittnena: Nähä, tack då. Frid vare med dig. Adjö.
Exakt såhär gick det alltså till när Jehovas Vittnen var på besök. Ordagrant. Exakt såhär låter det när det kommer något gott ur Jesus.
/ Anton
