Jag tror att jag just gick med i Hyresgästföreningen. Jag hade precis varit ute och sprungit och gick runt och fejade i lägenheten med ATLiens blastande i mina 15 år gamla högtalare. Min tvättkorg hade precis börjat likna en fåtölj igen när det ringde på dörren. Jag öppnade med eftersvetten fortfarande rinnandes längs min hårbeklädda torso, endast iklädd ett par lågt sittande jeans. Jag såg ut som Mark Wahlberg i The Fighter (fast hårig).
I dörröppningen stod Olle, en smått skallig och utomordentligt trevlig medelålders man - och satan vad han pratade om Hyresgästföreningen! Han pratade så länge att han blev alldeles svettig och var tvungen att ta av sig sin kofta. Han pratade så länge att han var tvungen att komma in och låna toaletten. Precis när jag började ana att jag var med i en dålig svensk porrfilm (tänk Horesgästföreningen) så började Olle prata om hyror, hyresnämnden och jurister, vilket fick mig på andra tankar. 10 minuter senare hade jag satt pennan på pappret och blivit medlem i Hyresgästföreningen. Endast 80 kr i månaden skulle det kosta mig. Plus att jag fick någon slags hitta-nyckel-bricka, en gratis resa för 2 med Viking Line och en penna gjord av majsstärkelse (I shit you not!)!
Det var för bra för att vara sant. Jag blev plötsligt skeptisk. Sen när delar Hyresgästföreningen ut gratis pennor gjorda av majs? Var det bara ett spel för galleriet? Hade jag blivit förd bakom ljuset? Hade jag blivit dragen vid näsan och snuvad på konfekten? Jag skulle precis syna den där bustrevliga jävelns dunkla planer när han tackade för sig med ett fast handslag och något konstigt uttalande om "intryck, avtryck, uttryck". Jag tappade fokus för en sekund och det var allt min plågoande behövde för att hinna fly. Jag förbannade mitt öde. Samtidigt som Olle stängde dörren bakom sig läste jag på kvittot jag just signerat. Hüresgästföreningen stod det. Stavas det så eller?
/ Anton
