Fick en liten "fläng" här på kvällskvisten/nattkröken så jag städade bort det mesta i mitt lilla studentrum. Mattan rök, den där vedervärdiga tavlan som ingen ser vad det är för något ligger uppochner under sängen, soffbordet slängde jag åt satan och helvete ut i korridoren och den här skrattretande jävla bokhyllan EXPEDIT ligger väldigt risigt till.
Inte mycket får vara kvar nu. Allt hänger löst. Förutom min äckliga Compaq och sängen, dårå. Och så behöver jag förstås någonting att sitta på, så detta oergonomiska lilla helvete till stol får vara kvar. Och bordet. Det fina lilla bordet i plast och sågspån.
Utöver det finns inte mycket kvar. Hade jag haft någon att prata med hade man säkert hört eko här inne.
Men! Jag blev inte nöjd! Jag fick lust att fortsätta detta fullständigt sinnessjuka room rage! Så jag började tänka på de här finurliga busshamrarna. Ni vet de som boysen från Bergshamra och Åkersberga (eller var nu just dina plågoandar kom ifrån) brukade sno från Solnabussarna och sen gå och smasha sönder varenda litet skyltfönster eller busshållplats som kom i deras väg.
Javisst! Med den här lille dräparn, alltså. Fatta och förstå vad man kan ställa till med sattyg om man kommer över en sån här jävul!
Hade jag en busshammare i min hand just nu skulle jag hacka sönder varenda liten kvadratcentimeter av det här rummet. Det skulle bara återstå små flisor av allt som en gång var ett fullt fungerande studentkyffe.
Men nu äger ju inte jag en busshammare. Jag äger inte ens en vanlig hammare. Så något hamrande blir det inte tal om ikväll. Istället tittar jag lite halvt på Gynekologen i Askim och skriver det här blogginlägget. Henning har äntligen fått tummen ur arslet och börjat ställa ut sin konst föreställande penisar och Louise gör slut med Pål eftersom de går varandra på nerverna.
/ Peter
