Jag gillar kontentan i Den gudomliga komedin av Dante att det finns olika nivåer i helvetet. Den värsta nivån är att återuppleva i repeat-mode händelsen när din mor kom på dig stående i deras säng och du onanerade som en besatt. Om ni tror att detta har hänt mig så har ni fel, detta har inte hänt mig, utan en god vän till mig. Han är arbetslös idag och mår fortfarande dåligt. Jag var alltid en smygare när jag bodde hemma.
Den näst värsta nivån i helvetet är att du tittar på alla avsnitt av serien Time-out om och om igen. Varje gång Martin Timell skrattar blir du piskad blodig. Du har en väldigt besvärligt tillvaro helt enkelt.
Sen har vi den femte nivån, den tredje värsta nivån. Den kommer jag få uppleva i helgen. När du har ett berg av smutstvätt och du tar fram fulare och fulare strumpor. Nu till helgen bör jag vara nere på urmodern av fula strumpor. Designern på Happy Socks som gjorde dessa strumpor förtjänar hängas upp i kättingar. Hans huvud bör avlägsns från kroppen. Han förtjänar kort och gott uppleva både den sjunde och sjätte nivån i helvetet.
Jag ångrar nu bittert att jag inte tog tag i att fixa tvätttid tidigare i veckan. Det finns ingen återvändo, det är bara att ta på detta jävla par och bli utskrattad eller så ställer jag mig vid rälset vid Karlbergs Station och låter tågen ta bekymren. Nåväl, jag har till på lördag på mig att fundera ut mitt val.
Hur mår designern bakom dessa strumpor? Och ännu värre hur fan kan jag äga dem?
/ David
