Dags för triumferande comeback för tisdagseftermiddagar i trailerns tecken. Efter en dryg månads uppehåll är det därmed även lägligt med ett litet uppsamlingsheat. Vi får säkert anledning att återkomma till andra missade trailers men for now kan det här ses som gräddan av den senaste månadens skörd.
Man brukar klaga på hur skådespelare aldrig får spela sin ålder. Att en 72-årig Al Pacino lika omdömeslöst som dåligt kan dyka upp i rollen som en man i övre medelåldern. Clint Eastwood har valt att gå en annan väg. I och med rollen som den grinige gamle rasisten Walt Kowalski i »Gran Torino« 2008 har Clintan nämligen istället valt att exklusivt ägna sig åt karaktärer som är 150 år eller äldre. Kronjuvelen i denna nya karriär är givetvis hans tal på Republikanernas partikonvent där han på ett mycket övertygande vis gick upp i rollen som dement patient på rym från äldrevården. Nu fortsätter det gråhåriga segertåget med »Problem with the Curve«. Den verkar lite småmysig men drunknar lätt i gulliga bitterheter som skämt om inredning och dålig TV-smak. Återigen verkar Clintan dessutom ta ut sin aggression på möbler.
Har inte Tim Burton hållit på med en Hans och Greta-filmatisering i typ tio års tid? Gud, det här kommer bli Snövit all over again.
Jag älskar hela den här idén. Okej, det är på pappret (och antagligen i biografen också) den kanske sämsta idén någonsin men att göra en remake på »Red Dawn« är samtidigt ett otroligt lustigt exempel på drömfabrikens konstiga metanivåer. Originalet gjordes med en budget på blott 4 miljoner dollar och blev en härligt pajig b-film om tredje världskriget utkämpat av några amerikanska gymnasiekillar i strid med ryssen. Remaken är betydligt mer påkostad med sina 75 miljoner men ser samtidigt ut att vara precis lika b-ig. Det är lite som om filmskaparna hängivit sig till sin egen uselhet och istället för att göra något intressant gjort en kass nyversion av en film som var rätt dålig till att börja med. Versionen från 1984 drog in 40 miljoner och blev en oförutsedd liten succé. Tveksamt om den här uppdaterade varianten går samma öde till mötes. Nordkoreanernas till trots.
»The Last Stand« a.k.a. »Arnold har numer underhåll att betala«.
Hör ni? Är det ljudet av suktandet efter oscarsstatyetter som låter? Eller kanske myllret av en nation som samlas kring ett porträtt av en landsfader? Nej, det är det dova ljudet av Steven Spielbergs taktlösa jävla storhetsvansinne som fyller rummet. Antingen det eller en tom tunna som skramlar.
I kölvattnen på succén med fantastiska »Bridesmaids« följer nu den logiska lilla puttrande tsunamin av comedienne-filmer. Nåja, eftersom förändringens vindar sällan fyller seglen särskilt fort i Hollywood är det åtminstone en första liten strimma av efterföljare vi nu ser. »For a Good Time, Call…« är en del av denna begynnande armada. Jag såg den förra veckan och tyckte att den var rätt bra. Ingen »Bridesmaids« men väl några sjömil i bättre (nu slipper vi den här vattenallegorin) än massa annat. Förutsägbart? Ja. Clichéfyllt? Ja. Bra? Jo, men faktiskt. Inte så mycket för att den levererar fantastiska karaktärer eller är särskilt välskrivet manus utan snarare för att den lyckas hantera sitt ämne utan att använda sig av vare sig könshumor eller sexism. Dessutom gör Kevin Smith en gosig cameo som runkande taxichaufför.
Gillade ni »Taken« men tyckte att den saknade något? Kanske en bankstöt? Bara lugn, nu är »Stolen« här. Istället för en snyftande Liam Neeson får man dessutom Nicolas Cage på köpet… (Har ni förresten tänkt på att Nicolas Cage bara är bra när han får gå full retard. Alltså bara när han får vara den excentriske Nicolas Cage fullt ut. Diskutera gärna i smågrupper.)
