Kells dramatiska lekamen

R. Kellys självbiografi »Soulcaster: The Diary of Me« släpptes för två veckor sedan och det grämer mig att jag ännu inte lyckats skramla fram ett ex. Hittills har två utdrag publicerats, ett i Rolling Stone ur kapitlet om Tupac och Biggie, och ett på People Magazines hemsida om Michael Jackson. Inget direkt jättespännande och även om man kan anta att R. Kelly besparar sina läsare de sjukaste (och därmed roligaste) historierna känns formatet med spökskrivna dagboksfragment hur hans liv ändå otroligt lockande. Passagen om Tupac och Biggie sattes i veckan dessutom upp i en dramatisk läsning hos Jimmy Kimmel av mysfarbrorn Gary Oldman. Att läsa R. Kelly med scenkonstens utpräglade vigör adderar onekligen ytterligare en dimension, eller så är det precis såhär världen låter i R. Kellys huvud? Båda känns lika troliga.