Bilden ovan är inte hämtad från en av Kungsörnens kundundersökninger om snabbmakaroner, det är istället en bild från TV4s webbsatsning »Rockstjärnor«. Det är ungefär vad det låter som; en serie om ett gäng killar ”och deras dröm om att slå igenom och bli rockstjärnor”. Det är även en serie som på ett utmärkt sätt visar hur bilden av rockstjärnan ofta tangerar sin egen pastisch. Pojkarna i serien slänger sig med uttryck som ”jag tänker på rock n roll 75% av all vaken tid, resterande timmar har jag… sex”. Det hade varit rätt roligt, om det inte vore för det faktum att en liten film vid namn »This Is Spinal Tap« redan förvandlat alla rockposer till utskrattad lyteskomik.
Jag antar att det är lätt att glömma det. Att rocken redan är gammal och grå och mest består av grepp som sedan länge skrattats ut av en majoritet av befolkningen. Att hårdrocksfestivaler över hela landet drar massvis av gamla revisorer som vill uppleva gamla minnen – och yngre människor som vill gå i deras fotspår – blir därmed ett förföriskt bedrägeri på rockens horisont. För vi andra vet att det enda som finns i slutet av den där vägen är en hjärtskärande sorglig Anvil-tillvaro.
Samtidigt är hårdrocken en folksjukdom vi lär få dras med. I februari har en svensk version av musikalen »Rock of Ages« premiär på China Teatern i Stockholm. I rollerna ses bland andra Johan Rehborg, Gladys del Pilar och Peter Magnusson. Tanken är givetvis att det ska bli ungefär så här:
Sanningen är givetvis att det antagligen landar någonstans här:
