Slutscenen i det allra sista avsnittet av omåttligt uppskattade/överskattade/fantastiska »The Sopranos« är utan tvekan en av de mest omdiskuterade någonsin. Häromdagen talade seriens skapare och producent David Chase ut om slutet. Det blev en otroligt förvirrande förklaring vars kärna ungefär var:
Did Tony die or didn't he die? Well, first of all, it really comes down to this: There was, what, six seasons of that show? Seven? Am I supposed to do a scene and ending where it shows that crime doesn't pay? Well, we saw that crime pays. We've been seeing that for how many years? Now, in another sense, we saw that crime didn't pay because it wasn't making him happy. He was an extremely isolated, unhappy man. And then finally, once in a while he would make a connection with his family and be happy there. But in this case, whatever happened, we never got to see the result of that. It was torn away from him and from us. I forget what my point was.
Hela svaret går att läsa här men varning för väldigt lösa boliner. Frågan är om detta betyder att idén om hur slutet skulle symbolisera Tony Sopranos panikångest genom att ge tittarna samma känsla faktiskt var ganska rätt? Eller var allt bara ett grepp för att öka försäljningen av Journeys »Don't Stop Believing« ytterliggare? Oklart. Allt jag vet är att jag jag saknar få karaktärer lika mycket som Carmella Soprano. Ingen har någonsin ginstrat lika mycket som kolerisk men flärdfull maffiafru.
