Tja Tuna,
Ja, vad säger man. Malmö är min hemstad. Jag älskar Malmö. Jag försvarar alltid Malmö. Det krossar mitt hjärta att läsa om 15-åringen som blev mördad. Hur gammal var han som sköts ihjäl veckan innan det, eller veckan innan det? Man blir ledsen, men inte förvånad. Man har blivit så jävla avtrubbad att man suckar och bläddrar vidare för hela tiden skjuter dom ihjäl folk i min stad.
Man blir förbannad men också rädd. Och försiktig. Man börjar passa sig. För man är rädd att hamna imellan man är rädd för kulor man är rädd för att bli knivrånad och man är rädd fastän man inte vill vara det på gator som tillhör lika mycket mig som er.
Malmö förfaller och det låter dramatiskt men det gör det och så säger polisen vi sätter upp en övervakningskamera så säger man tack och skål och hoppas att ingen hotar en med en skruvmejsel för att ta ens iphone.
Det är så att jag nästan önskar att jag också hade en ö att åka till och känna mig trygg på medan mitt älskade Malmö går åt helvete.
