Hej Tone. Hej världens ensammaste lilla blogg. Idag är det torsdag. 100 % grått. Blåsigt. Regnigt. Det är januari och folk säger Det känns som oktober! Men jag vet inte vad det känns som. Som en av alla tusentals dagar man ska leva. Jag får svindel när jag tänker på det. Varje dag ska man gå upp. Tvätta håret. Mascara, frukost, kissa flera gånger, svara i telefon, leva. Så jävla många dagar. Jag var hos min terapeut idag, hon hade tänt ljus och när jag berättade något sa hon Det låter smärtsamt och jag passade på att tycka lite synd om mig själv. 45 minuter i veckan bryr jag mig endast om mig själv. Och så skulle vi boka ny tid för nästa vecka börjar mina föreläsningar och då kan jag inte komma på torsdagförmiddagar längre. Min kalender är så deppig. Föreläsning, deadline, tvätten. Vill att det ska stå: Härlig resa, rolig fest, bli riktigt kär i en ball kille. Men nej. Föreläsning deadline tvätt. Jag har druckit så mycket te att det känns som att jag svettas te nu och inte sprit längre och det är väl bra. Det är januari och det här året har knappt börjat och vad långt det kommer vara och vad snabbt det kommer gå. Tiden, tiden, tiden, how i hate you.
Det börjar falla på plats nu och det är alltid läskigast då. Man går omkring och känner sig smånöjd och inser att ens liv är så jävla litet och att man ser dum ut i sina kläder.
Hade det bara varit lite sol hade det känts mycket bättre. Eller snö, är också okej. Men allt detta gråa gör att jag känner mig grå ÄNDA IN I SJÄLEN.
Har längtat efter riktig vinter och snö nu så länge men det vägrar komma så nu ger jag upp och längtar efter vår istället. Skit i det då, skit i att snöa. Se om jag bryr mig.
(Använder omvänd psykologi på vädret och håller tummarna.)
Grått grått grått.
Återkommer när jag är lite gladare i hågen.
Mvh
Grå från insidan ut
(helle)
