Åsa Romson har strukit på fel bottenfärg på sin båt och folk går bananer. Sverige är så mesigt och förutsägbart att man blir trött. ”Hycklare!” ropar pöbeln triumferande, pekar finger och låtsas att att de lever i någon slags överkorrumperad militärjunta med en sådan övertygelse att de börjar tro på det. Twitter och Facebook drunknar nästan i havet av all melodramatiskt spelad kränkthet.
Jag tror att det har med semestern att göra. Folk har inget att göra, blir understimulerade och söker desperat efter kickar. De är som uttråkade barn på ett vuxenkalas. Jag blir helt matt när jag försöker sätta mig in i deras situation. Hur orkar man uppbåda minsta engagemang runt det här? Jag menar, det är klart att det var klantigt gjort av Romson, men än sen? ”Hehe, klantskalle”, tänkte jag när jag läste om bottenfärgen och sen fortsatte mitt liv som vanligt. Jag gick och handlade mat, chillade lite på innergården och läste en True Detective-recension på nätet. Jag funderade i princip ingenting på Romsons bottenfärg. Det kanske är mig det är fel på, men jag tror inte det.
Jag tror vi behöver starta något slags sommarläger för semesterfirande äggavatarer. Dit de får åka under sina ledigheter för att rikta all överskottsenergi på kreativa och roliga saker. Istället för att lägga timmar på att lusläsa Aftonbladet i jakt efter något att bli upprörda över skulle de kunna ha kul med t.ex. fingerfärg och potatistryck. En massa utomhusaktiviteter så de får andas frisk luft och springa av sig lite. Anordna brännbollsturneringar och leka under hökens vingar. Grilla korv. Somna utmattade på kvällen utan en massa indignation över sakernas ruttna tillstånd snurrande i huvudet. Givetvis under sträng uppsyn av utbildade fritidspedagoger och lekledare så att de inte börjar bråka och kalla varandra batikhäxor och kommunistluder.
Det tror jag vi alla hade vunnit på.
