Jag har bott i Stockholm sedan 2006.
Midsommarkransen med en kompis. Andrahand september - juni. En olycklig katt med hygienproblem ingick i kontraktet och använde hela lägenheten som kattlåda.
Två månader hos en kompis med andrahandskontrakt vid medis. Bostadsrätt. Ägaren var ibland inne i lägenheten när vi inte var hemma (utan överenskommelse) och bytte t.ex. gardiner.
2.5 år som inneboende i en övernattningslägenhet vid Skanstull. Innehavaren var nästan aldrig där, men en nyckel i låset kunde komma närsomhelst.
Ett år andrahand i studentlägenhet i Hammarby Sjöstad. Dyrt som fan, men det var happy times att bo själv.
Halvår inneboende i en kompis lägenhet i Hammarby Sjöstad.
Fem månader i Aspudden.
En månad i Hornstull
En vecka på välvilliga vänners soffor.
Tre månader i Aspudden. Bostadsrätt. Trä i köket som inte tål vatten. Haha, den ångesten var vidrig.
Sedan juli i Hornstull.
Jag har flyttat tre gånger bara i år, och då hann jag ändå bo flera år i Stockholm innan jag var tvungen att flytta med mindre än en månads mellanrum. Då har jag haft tur.
Jag varken vill eller kan ta miljonlån. Jag har ingen släkt här, inga lägenheter som "finns i familjen" eller naturliga ingångar till den delen av den privata hyresmarknaden som inte är fullständigt dominerad av dyra svartkontrakt. Jag har inga rika föräldrar som kan köpa mig en bostadsrätt. Den enda möjligheten för mig är att lyckas få en hyreslägenhet via bostadsförmedlingen, där lägenhetsbeståndet minskar för typ varje andetag vi tar, och där min kötid inte ens ger mig en bra chans på studentlägenheter eller korttidskontrakt. Det är inte rimligt. Det enda jag önskar mig är en hyreslägenhet som är MIN, med mitt namn på kontraktet. Att inte vara utlämnad till andras välvilja, att inte alltid vara beredd på att behöva flytta om två månader, att kunna köpa en möbel, och slippa leva i andras saker med det ansvaret som kommer med det. Att inte betala ockerpriser till andrahandsvärdar som ser chansen att få semestern betald. Ni vet...
Men för att jag och de tusentals andra människorna med mig ska få en chans att hitta en lägenhet behöver någonting förändras. Och det är inte att göra det lättare för bostadsrättsägare att tjäna pengar på oss, utan att sluta sälja ut de hyresrätter som finns och att BYGGA NYA (gärna till rimliga månadskostnader).
Hyresgästföreningen kör en kampanj just nu i syfte att i förlängningen öka nyproduktionen av hyresrätter och rusta upp miljonprogrammen. Den heter Tack på förhand, Anders Borg och de samlar in våra namnunderskrifter, för att tacka finansministern för att han sänker det de kallar "hyrskatten" - det faktum att hyresrätter beskattas hårdare än bostadsrätter och villor. Det går naturligtvis inte att förutsäga exakt vad konsekvenserna av en jämlik beskattning för de olika boendeformerna skulle innebära i praktiken, men jag skriver gärna under på allt som eventuellt underlättar för fler nya hyreslägenheter. Gör det du med. Läs mer här.
