Ibland, inte ofta, men då och då får jag erbjudanden att vara med i radio, tv, tidningar. Inte i egenskap av medarbetare, utan som frontperson/deltagare/whatever. Det är ytterst få gånger som jag direkt ångrar att jag varit med, tänker att alltid tillförde jag NÅGOT och lite "VA FAN DET VAR JU DOM SOM FRÅGADE JU!". Och jag har ju tänkt att jag ska bli bättre på att tacka ja, men det sitter så jävla långt inne. I dag fick jag ett samtal om TV. Inte bakom, framför. Och alltså nää-e. Det går inte, jag vill inte, det var längesen jag ville vara på teve. Nu verkade å andra sidan det här projektet rätt bra, av den lilla presentationen jag fick så verkar det sympatiskt och som att det faktiskt skulle kunna tillföra något mer nyanserat i en annars rätt så snedvriden bild av en viss roll. Så när hon hintade om att det fanns plats kanske även off-screen så tänkte jag att va fan, ett möte kan man ju gå på. Så det ska jag. Kul va. VEM VET VART DETTA SLUTAR VA.
Så här såg jag ut på teve en gång, så ni hajjar ju, jag har dåliga minnen:
ASSÅ GUD VILKEN OSMICKRANDE BILD MAN LÄMNAT ÅT EFTERVÄRLDEN.
