Under året då jag och Ante inte sågs (2012, the year of doom) så började han tatuera sig. Så mänskligt (viljan till förändring av nånting), och även: så i tiden. Här där vi bor så torde det vara mer vanligt med en tatuerad kropp än en helt bläckfri? Allafall. Detta fortsatte även efter att vi börjat ses igen, och en av mina största skrattfester var en kväll när Ante tatuerat sig, vi var ett gäng i tattoo-studion, det dracks öl, jag fick tatuera (!!) och Ante hade valt en relief av en fågel han hittat på en sajt. En random siluett av fågel ba, ingen övrig info. Den såg lite cartoonig ut, och han var mycket nöjd.
Först efteråt slog det honom att han kanske skulle kolla upp vad 17 det var han förevigat i sin hud. Så medans Håkan fick sin raket på armen, googlade vi. Han hade gjort en Marabou-stork. Den ser ut så här IRL:
Och så här:
Och som nyfödd så här:
Och alltså, nu vet ju vi som de smartisar är, att utseendet inte är allt. Haha, men ändååååå. Vi bröt ihop. Det visade sej även att det är savannens mest hatade djur som lever på lik och gör gnällande ljud när de har sex. Enligt ett gammalt savann-ordspråk så finns det inget säkrare tecken på att allt är på väg åt helvete än att se en Marabou-stork. Åh gud, tårarna rann och vi var dubbelvikta tills dagen därpå. Och där satt den på Antes arm.
Igår kom jag av oklar orsak in på ämnet igen via Pinterest och fick fram helt ny information om detta djur.
Jag tänker att det är en klassisk you had to be there, men jag skrattade så det Lille Skutt-sprutade ur ögonen när detta pågick på Facebook. Så pass kär i Ante Stenberg, finns ingen bättre vuxen person på jorden. Så kär att jag ville köpa nåt fint till honom, som en sån där spontan gullig grej som en så sällan gör, och så hittade jag den här fantastiska printen på en MARABOUSTORK på etsy.com och så var den slut. :(
