Vi var på Liseberg (bl a) förra veckan. Jag, Ante och Hanna. Hanna har alltid varit väldigt noga med vad som är rätt och vad som är fel, och här har vi ett tydligt exempel. I kön till Flumeride stod det klart och tydligt vad som gällde, inga kepor, inga kameror och telefoner framme etc under färdens gång. Så klämde vi ner oss i en sån där stock, Hanna längst fram i knät på Ante, jag där bak. Och alltså det är ju himla lulligt och stillsamt att åka Flumeride, åtminstone fram tills de två stupen mot slutet - så jag tog fram mobilen för att föreviga detta ljuva ögonblick i livet. Först ser hon inte riktigt vad jag gör... Sen ba: SÅ JÄVLA SUR! Förebråendet i blicken på bilden uppe till höger är obetalbart. Sen började hon rya och skälla. Haha. ÅH.
