KAN inte sluta nojja över att Hanna ska ha sin första skolkompis över idag? Frågade henne igår, hur upplägget brukar vara, om det brukar förekomma aktiviteter av det i förväg planerade slaget. "Ska jag köpa hem play-doh?" tror jag var mitt actual citat.
Jag har starka minnen från min egen barndom att det alltid kom som en chock detta med kompisars hem och hur de luktade. Man kunde ju bara den egna hemma-lukten, kanske nån farmor och fem till typ. Hos vissa kompisar var det en mysig lukt, annorlunda men välkomnande, hemtrevlig. Andra hem hade en direkt obehaglig doft, och man visste aldrig innan hur det skulle falla ut.
LUKTAR DET WEIRD HÄR HEMMA?!
Och igår sa min mun till ungens pappa: är hen allergisk mot korv och makaroner?
Äsch. Trycker ner dem framför Netflix och ger dem lite chips.
UPPDATERING:
Dom leker! Och skrattar! Med munnarna!
