Vad kan vara bättre än att se en dokumentär under Stockholm Pride? Nu på Fredag visar vi nämligen 30 minuter av The Pearl Of Africa.

The Pearl Of Africa är en gripande berättelse om hat, kärlek och livet som transperson i ett av världens mest tranfobiska länder. Under 2 år har den svenska regissören Jonny Von Wallström följt Cleopatra Kambugus liv och vardag i Uganda. En plats där hbtq personer dagligen mördas, torteras och misshandlas på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Projektet har blivit hyllat världen över för sin unika skildring av en transkvinnas vardag i Uganda. Det är en personlig berättelse som kan väcka liv till en debatt och öka kännedomen om problemen i stora delar av världen.

Transfrågan har aldrig varit större, varken i Sverige eller i världen. Vi är därför extra glada över att få sällskap av Nöjesguidens chefsredaktör Jenny Nordlander. Tillsammans kommer vi prata om situationen i Uganda, kulturella skillnader och hur transpersoner porträtteras i svensk media.

Det är helt galet att vi fortfarande har så svårt att acceptera olikheter hos människor. För mig som svensk tycker jag det är viktigt att göra en berättelse som mänskliggör en svart transperson för att ändra den nuvarande medie och samhällsbilden i Sverige och världen. Där det ofta pratas om  kön från ett kvinnligt / manligt perspektiv. Eller svarta och vita är si eller så. Jag hoppas kunna visa på att det finns mer att identifiera sig med än kön eller ras. Något som tyvärr många verkar glömma bort i sin hets att få säga sitt. Så ta dig tid och kom förbi nu på fredag!

Visningen börjar kl 15.00 och kommer äga rum på Klarabiogragen, Kulturhuset. Vi säljer inga egna biljetter, utan du kommer istället behöva ha en biljett till Pride house. Dessa biljetter till finns att köpa i dörren (i mån om plats) men även på http://stockholmpride.org. Du är varmt välkommen! Gå gärna in och tacka ja till eventet så vet vi ungefär hur många som kommer. https://www.facebook.com/events/1458456517788681/
 

Alltså vi måste prata om Adam och Louise. Tyvärr är jag inte det minsta förvånad av de reaktioner Adam fick efter att ha gjort en manifestation mot rasism. Sverige är och förblir ett rasistiskt och fördomsfullt land. Nu, likt N-bolls debaklet på Kåken fortsätter vita svenskar argumentera för sin rätt att säga ditten och datten.

Wake up Call. Det handlar ej om dig och din rätt till någonting. Du förbrukade den för 100 tals år sedan då dina släktingar åkte runt i världen och våldtog och rånade andra delar av världens befolkning. För att sedan bygga upp en världsordning som är styrd och ägd av vita. Att du nu lever i nån slags bubbla där du tror Sverige blivit en trygg och fin plats utan en historia av att förtrycka någon annan är bara sorgligt. Antagligen är du för rädd att förlora den höga plats du och dina förfäder placerats på.

Det syns så tydligt i kommentarerna där framförallt vita svenskar vill göra sig hörda. "Nu får det vara nog", "varför får jag ej säga N-boll" bla bla bla. Frågan du borde ställa dig är varför i helvete fick jag inte läsa mer om svartas perspektiv i skolan? Hur kan det vara så svårt att förstå att detta handlar om mer än Adam Tensta och Louise Andersson?

Det handlar om dig, dina vänner och din jävla familj. Hur de varje dag går runt och diskriminerar alla som inte är vita svenskar genom att följa strömmen. Hur du inte lyfter ett finger för att aktivt skapa förändring, hur du inte kan släppa tanke om att få säga N-boll. Det är du som nu sitter och skriver kommentarer om att "Adam borde be om ursäkt", som är problemet. Du är symbolen för den strukturella rasism som översyrar Sverige. När du med eller utan invandrarbakgrund ifrågasätter Adams agerande förminskar du det faktiska problemet.

Du lyfter fokus från det viktiga, till att få det att handla om kändisskap och PR. Precis vad skvallerpressen vill. Självklart visste Adam att detta skulle ge honom enorm PR. Vilket han förmodligen inte fått om han tagit diskussionen och stannat kvar.  Men istället för att lyfta fram hans budskap valde man istället att göra skvallerpress av alltihop. I medierna pratar man om ”Bråket med TV4”, "PR-kuppen” och de hot som både han och Louise fått tagit emot. Men borde inte dessa artiklar, diskussioner och debatter handla om det ämne han faktiskt ville lyfta fram? Vad hände med frågan om normaliseringen av rasismen? Är det någon som har gått djupare in på detta?

Jag är tyvärr inte förvånad över att tusentals människor kan sitta och sprida hat utan att ha den minsta koll på vad Adam gör eller jobbar för. Det skulle ta er 30 sekunder och en Google sökning för att ta reda på det. Svårare än så är det inte. Det är också skrämmande att se hur många vita män som plötsligt får luft när något sånt här händer. Hur hela sociala media flödet plötsligt fylls med rasistiska åsikter eller värderingar. Självklart lider jag också med Louise. Även om hon nu har rasistiska åsikter så ger det väl inte en människa rätten att hota och kränka henne? Hon hade som många vet redan bett om ursäkt, men det var TV4 kritiken var riktad mot. Visst hon får lida av det, men herregud att vi accepterar att Sveriges största tv-koncern tillåter rasism under parollen "noll rasism" är galet. Det är om något ett PR-trick.

Läser man kommentarsfälten ser man ganska snabbt att vi har ett MYCKET STÖRRE problem i det svenska samhället. Sättet människor beter sig. Så mycket hat, personangrepp och okunskap. Vart är mänskligheten påväg? Skulle inte denna digitalisering göra oss smartare? Mer pålästa? Samtidigt har vi kommit till en punkt då man lär sig mer av att läsa kommentarsfältet än själva artikeln. Allt är ju skvallerpress, inte konstigt att diskussionerna håller förskolenivå.

För er som fortfarande tror att detta var ett PR trick för hans skiva så delar jag gärna med mig av lite bakgrund när det gäller Adam. Han är en artist som länge arbetat med att motverka rasismen i vårt samhälle. Vilket varken allmänheten eller media verkar ha kunskap om. Tycker onekligen att det har gått för långt när högt uppsatta politiker börjar uttala sig på detta vis.

"Det jag kan konstatera är att du är en duktig pr-strateg. Dagens insats bidrog inte direkt till ökad tolerans, snarare mindre. Men rampljuset lyser återigen på dig. Grattis, du kunde inte få större uppmärksamhet för ditt nya album! Du borde be TV4 och tittarna om ursäkt. För det är vad det var, en pr-kupp på toleransens och samtalsklimatets bekostnad i Sverige.
Arin Karapet - Ledamot Stockholms läns landstingsfullmäktige (M)

Se bara på arbetet han gjorde för att ge liv till en debatt om lasermannen innan valet i höstas.  Då handlade det enbart om att få färre att rösta på SD samt att fatta konsekvensen av rasismen. Handlade det här också om att få PR för hans musik?

.

Men det ska bli svinskönt att komma hem efter först 10 dagar i Paris (filmade Nästa Nivå där), sedan 3 veckor av 35-40 (feels like 47) graders värme i Thailand.

Just nu är det knappt några turister här, men av de få som är här, låg ALLA i skuggan när vi gjorde en avstickare till Hua Hin för lite bad. Enda sättet att orka med hettan var att som ett sjölejon hänga i vattenbrynet.

Cleo har iallafall lämnat sjukhuset och kommit tillbaka till hotellet. Vi filmade det som jag hoppas ska bli avslutet på hela filmen igår. Kändes superfint men vi får se om jag fortfarande känner så i klippningen.

Nu ska jag iväg och filma en sista intervju på morgonen. Cleos operation var mycket jobbigare än hon hade anat och hennes återhämtning har varit långsammare än vanligt. Hon har fortfarande grymt mycket smärtor men blir bättre för varje dag som går. 

Ett foto publicerat av The Pearl Of Africa (@pearlofafricatv) Maj 17, 2015 kl. 1:10 PDT

Mycket har hänt sedan dess. Cleo har tvingats fly till Kenya, blivit uthängd i Ugandisk media, tvingats leva inlåst i över en månad, fängslats då hon reste tillbaka till Uganda för att hälsa på sin familj. Det här resan har såklart också varit en stor händelse i hennes liv. Om inte den största. 

Det har varit helt fantastiskt att få se den utvecklingen på nära håll. Jag hoppas filmen kan bli så pass intim och personlig som inspelningen varit. Där jag ensam rest och levt med Cleo och Nelson under två års tid. Vet inte många filmer som är gjorda på det sättet.

Men för mig har det känts som det enda sättet att skapa något som berör på djupet. Ingen boomapa (ljudtekniker), inget svenskt team, eller stress från tv om leverans. Bara jag, min utrustning och människorna i filmen. Tycker det är något som saknas i dagens skräptv-värld där man sällan har tid att göra något fantastiskt.

Nu kommer vi tillbringa resten av året till att klippa klart filmen! Men först ska vi till Sheffield Doc/Fest i Juni, där projektet valts ut som ett av 23 internationella projekt att presenteras för tv kanaler och filmfestivaler från hela världen. Känns svinkul!