Hej, har ni haft det bra under julen? Jag har varit i Umeå och haft det helt sinnessjukt bra eftersom jag upptäckte att nåt geni öppnat ett kebabhak som heter KEBABneKAJSE.
KEBAB. ne. KAJSE.
(ni som följer mig på twitter har redan tjatats sönder av detta, ber om ursäkt. Ni som inte följer mig, GÖR DET för tusan.)
Det har alltid varit lite samma när jag är hemma i Umeå över jul - äta kålrotslåda trots att jag inte tycker om (fast gör typ det?), träffa gamla kompisar och gå ut och bli rekord-jättejättejättefull på annandagen (nuförtin går man ut på juldagen också, men det är nåt nytt påhitt som verkar komma söderifrån), ett år gjorde jag som en spagat-glidning nedför trappan på Scharinska, heeela trappan, och den svänger också så det blev liksom duns-duns-duns-sväääääng-duns-duns, så klacken på mina Whyred Pallenberg (ja då vet ni ca vilket år det var, lol att första bilden jag hittade var Swanis som lagt upp) gick helt av.
Men dom senaste åren har Gå ut i Umeå mest blivit en stressgrej eftersom mina bästa inte är samlade på samma sätt, plus att många som jag stöter ihop med kommer jag inte ihåg om jag känner-känner eller bara känner igen för att vi gick på samma gymnasie (har läskigt bra ansiktsminne, dock inte situationsminne vad det verkar). Jag kommer alltid att känna mig hemma i Umeå, men jag har börjat känna mig extremt o-hemma i den där hemvändargrejen, lite deppigt men hey, efter några år har man snackat färdigt med X om "varför de aldri' BLEV nå' mellan oss" (SÅ glad att jag är gift btw). Så jag gick på Bishops Arms med min kille och smsade div citat från folk runtomkring oss till Lina som gjorde detsamma från där hon var.
Update: känner mig tvungen att berätta lite mer noga om det där med folk man inte vet om man känner-känner - det är inte så att jag går runt och ignorerar folk jag egentligen känner, är verkligen INTE en sån chei och hatar såna som gör så. Mitt problem är tvärtom: på sistone, särskilt när jag träffar umebor i Stockholm, har jag haft en tendens att krama om folk och nånstans mid-kram känner jag ba: "nej, vi har aldrig kramat varandra förut, nej. eventuellt aldrig ens pratat med varandra". Och det gör det stressigt att vistas i miljöer som befolkas av såna som är med i mina skolkataloger. Pga ansiktminne, remember?
