Jag får en del mail ibland av folk som vill ha råd i livet. Det är ju skitsmickrande att jag får det, som att jag ens vet nåt om sånt. Och ibland kan jag vara lite dålig på att svara eftersom jag är lite allt eller inget-person - vill helst svara ordentligt, och ibland kanske jag inte ens vet vad som innebär att läsa Mediekommunikation 15p på Mitthögskolan och så måste jag läsa på lite innan jag svarar och så hinner det bli alldeles för sent. Och så vill man ju veta hur det går - ja jag tittar på er som mailar att ni ska söka reklamutbildningar, kommer ni in eller? Aja.
Det här fick jag nyss av "S" och jag är säkert inte alls bäst lämpad att svara på detta men ska göra ett försök:
Alltså Brita. Läser din blogg jämt. Jävulst bra tankar vinklar och humor
OBs du är ej min storasyster el mental coach och för dig är jag en
människ i cyberspace som kommenterar i tonårsmanér trots mina 22 fyllda
men- Jag undrar hur i hela friden jag ska veta om det är rätt beslut att
gå min utbildning. Jag läser tredje året på jurist och jag vill spy på
kritstrecksränder i kombo med elitism men tycker ibland att frågor är
intressanta. Mer nytta än nöje med studier, sjukt bra studentliv i övr.
Vad tänker du om sånt här? När vet man när det är rätt/är det nånsin
rätt? Vad är dina erfarenheter om livstvivel och val-velande? Vilken väg
ska vandras etc. Vill läsa. Tack, S.
Hehe, ok, nej jag ångrar detta redan, känner mig som en elefant som ska balansera på lina. OOOk, dåskavise, råd till en blivande jurist™:
Det finns människor som är kontrollerade och gör kalkyler inför olika val och säkert funderar en massa över ifall dom är rätt ute, men jag bara kör. Jag vill inte säga "går på magkänsla" här eftersom det hintar att jag på nåt sätt är bra att känna hur det känns, men det är mer som att jag råkar hamna i sammanhang (ofta pga tackar ja till något som "verkar kul") och sedan kan jag lätt harva på i dom sammanhangen tills det gått alldeles för långt. Om inte nåt akut tvingar mig att tänka annorlunda. Men jag kan säga så här: jag önskar så in i bängen att jag börjat tidigare i livet. Pluggat eller praktiserat eller gjort något som i alla fall liknade nåt jag ville jobba med. Jag jobbade på olika knasjobb (som alltså inte var i närheten av nån framtidsplan) innan jag plötsligt vid 24 års ålder "hittade" reklam och sökte Berghs. Du har ju redan kommit himla långt, och kommer ju vara klar om ...1,5 år (googlade)? Är det inte lika bra att ta den där examen när den är så nära? Ok om du får panik över dina klasskompisar, det kan man ju fatta. No offense, jurister i världen, men ni är en rätt homogen skara. Men du behöver inte jobba på Vinge direkt (ok här sa jag ba den första byrån jag kom att tänka på, kanske är extremt hoodig och varm stämning där), du kan ju rikta in dig på mänskliga rättigheter och göra asviktigt jobb med asylfrågor och mänskliga rättigheter. Fan, nu projicerar jag mina egna ideal på dig. Kanske för att du skrev "jävulst", jag tänker att du är från, om inte Umeå, så Västerbotten? Aja. Vi börjar om. Jag ställer samma frågor som jag ställde mig själv när jag sa upp mig: Vad tycker du är kul? Kan du ordna så att du får göra det roliga mer och oftare, eller hitta nåt annat/nytt som får dig att tycka det är roligt att fortsätta gå dit i tre terminer till? Om inte tycker jag att du ska ta ett sabbatsår (det kan man göra va?). Och kanske ska du också fundera på ifall det finns något som du innerst inne egentligen drömmer om men inte ens vågar säga högt för du har fått akademikerångest med modersmjölken och tänker att du bara "måste" ha en BRA utbildning för annars är du körd? Well, det kanske är värt att i alla fall ägna om inte ett helt sabbatsår, så kanske en ynka sabbatstermin åt att utforska det lite. Lycka till som fan.
