Jag kan inte hantera mina känslor kring filmen En kärlekshistoria. Den är bara. Äh. Så otroligt fin. Eventuellt är VHS-bandet på vilket jag spelat in den här fortfarande kvar hemma hos min kompis L, där jag glömde den när jag var fjorton typ. Men ett litet obs till er som är födda på nittiotalet: det här är inte en film från min barndom. Den spelades in 1969. Men som ni vet är ju detta med kärlek inget nytt. Och En kärlekshistoria är prick vad det låter som, regisserad av Roy Andersson, vilket såklart innebär ett lågmält rol och extremt fina personporträtt. Men vad Roy förmodligen inte tänkte på var att denna filmen skulle sätta ramarna för vad som än i dag kännetecknar:
- den perfekta skinjackan (OBS både på kille och tjej)
- den perfekta farfarströjan (både på kille och tjej. Jag låter som en säljare på JC nu ?)
- den perfekta höga hästsvansen (alla med långt hår)
Väldigt bra smink-scen där hon använder en mascara som är som en kaka man spottar på och sen gnussar borsten i. Gammaldags!
Det här enkla med farfarströjan (som eg är en klänning. Eller egentligen är en tröja men som hon använder som klänning) med det enkla halsbandet är så fint. Ann-Sofi Kylins (nej hon gjorde aldrig nån mer film, tyckte tydl att det inte var så kul att bli kändis) hårkvalitet och -färg har alltid varit min dröm. Har tyvärr ingenting som ens liknar.
Hennes face här.
Den här scenen. Den här jäkla scenen. Kolla då!
Dessa outfits: +++++
