De senaste dagarna har Jay Z och Beyoncé varit på semester i Italien. Där gjorde de typiska semestergrejer.
"Titta, kändisarna är precis som vi!"
Men bäst var så klart att någon lyckades fota Jay Z:s poolhopp.
När en man som ständigt är så jävla cool äntligen fångas i en högst ocool position måste vi så klart få skämta om det. Och det gjorde vi. Här är Jay Z:s 7 bästa dyk, direkt från Twitter.
Igår släppte Jay-ZOpen Letter, en rykande kontring till alla som har snackat skit om honom de senaste dagarna. Först lite bakgrund.
I början av april gjorde Jay-Z och Beyoncé ett besök i Kuba för att fira sin femårsdag som gifta. Naturligtvis blev amerikanska medier och politiker rasanda. Några dagar senare började det ryktas om att Jay-Z ville starta en sportagentur, något som i så fall skulle göra att han, på grund av intressekonflikter, måste sälja sin del i NBA-laget Brooklyn Nets. Hur stor andelen var? 0,670 procent, till ett värde av ungefär 350 000 dollar. Detta orsakade hånskratt från en rad olika håll, trots att Jay-Z (som jag tidigare skrivit om) har haft ett betydligt större inflytande på laget än vad hans andel säger, och dessutom lyckats tjäna en ansenlig hacka på projektet. Så – trött på all uppståndelse ringde Jay-Z upp Timbaland och Swizz Beats och bestämde sig för att svara på kritiken.
Och nu har Vita huset dementera uppgifter i låten. Bland annat om att Obama ska ha bett Jay-Z att strunta i kritiken och istället ”come chill on the beach” och att Jay-Z och Beyoncé ska ha fått ”tillstånd” från Vita huset att besöka Kuba.
Några tankar:
1. Jay-Z är alltid som bäst när han är arg.
2. Det här är en sån fin throwback till hur hiphop såg ut på nittiotalet. Någon blir förbannad, går in i studion på kvällen, spelar in låten och tar sedan med sig den till närmaste radiokanal. Dagen efter pratar alla (på riktigt, testa att googla) om den.
3. Gäller "don't snitch"-mentaliteten även när det handlar om presidenter? Som Young Jeezyhar sagt: "If you get jammed up, don't mention my name".
4.Open Letter är ännu ett bevis på vilken supernova till artist Jay-Z är. Inom några timmar från låtens släpp har den tagit sig in på en presskonferens och Vita huset bemödar sig att svara på frågor om den. Tror ni att frågan hade kommit upp, eller att Vita huset hade brytt sig om att dementera några uppgifter om Rick Ross var avsändaren? 50 Cent? Ens Kanye West?
Nu har Kendrick Lamar släppt Bitch, Don’t Kill My Vibe-remixen som vi fick höra en preview på förra veckan. Låten med den redan långa livslängden förlängs ytterligare via en Jay-Z-gästning och två nya verser från Lamar. Älskar!
Passa på att lyssna på Tiden Flyver, från danska Boom Clap Bachelors. Spåret, som samplas i Bitch, Don’t Kill My Vibe, står sig väldigt bra på egna ben.
9th Wonder startar nya året med ännu ett remixalbum. Denna gång bjuder han på Black American Gangster, en egen tolkning på Jay-Z:s American Gangster som var inspirerad av Denzel Washington-filmen med samma namn. 9th Wonder säger att tanken med remixalbumet var att få det att låta som soundtracket till en sjuttiotalsfilm, vilket var ungefär samma tanke som Jay-Z hade. Men skitsamma, det här är också bra!
Jay-Z (och lite välbehövlig security) tog tunnelbanan till den sista av åtta konserter på Barclays Center för att fira skapandet av basketlaget Brookly Nets. Och det orsakade rätt mycket kaos. Herregud, vilken sjuk värld vi lever i egentligen.
The New York Times har en väldigt intressant artikel om förhållandet mellan Jay-Z och NBA-laget Brooklyn Nets (tidigare New Jersey Nets, de flyttade nu i somras) som han var med och köpte för ett par år sedan. De skriver bland annat om hur liten hans andel i laget faktiskt är, vilket många säkert redan visste, men det gör rader som Kanyes”Lucky I ain’t have Jay drop him from the team” ännu roligare.
Mer intressant är faktumet att Jay-Z ”bara” investerade en miljon dollar i köpet, vilket, om allt hade floppat, hade gjort hans förlust hanterbar. Men nu när det har gått bra har han bland att kunnat få igenom att den nya arenan ska innehålla en Rock-A-Wear-butik, en 40/40 Club och att laget använder sig av en reklambyrå som han själv är delägare i.
Han har tydligen också haft en inverkan på hur laget ska profilera sig, vilket jag tror har varit extremt viktigt. Innan jag åkte till New York i somras hade jag en diskussion med Hasan om hur det skulle gå med ett till NBA-lag i New York. NBA har bara funnits sedan i mitten av 1940-talet och New York Knicks var ett av originallagen, vilket är en av anledningarna till att klubben har extremt trogna fans. Men genom att rätt tydligt profilera sig mot en ”urban” publik (bland annat genom färg- och musikval) fick jag intrycket av att Brooklyn har lyckats förvandla sig till det hippare av stans lag. Under mina två veckor i New York såg jag överlägset fler Brookly Nets-tröjor och kepsar än Knicks-varianter. Var till och med tvungen att köpa en själv.
Det verkar alltså som att Jay-Z kommer att tjäna en rejäl hacka på den här investeringen. Det är äckligt hur smart han är. Läs artikeln här.
No Church in the Wild var en av förra årets bästa låtar. På ett album som till störst del handlar om skryt (inte mig emot, förresten) sticker den ut genom att åtminstone skrapa på tyngre ämnen, som religion, moral och filosofi – framförallt via Jay-Z:s s ”Is Pious pious cause God loves pious?”-rad som sannolikt är hiphopens första referens till Platos dialoger.
Och förra veckan släpptes videon. Min första reaktion? Wow. Jag har alltid tyckt att beatet låter förebådande och hotfullt, och videons våldsamma scener är ett passande komplement. Men sedan följde en känsla av obehag. Videon visar en protest, ett upplopp. Och med tanke på att poliserna är både maskerade och bättre utrustade är det tydligt att det är tänkt att man ska sympatisera med de som protesterar. Men vilka är det som protesterar? Och mot vad?
De senaste två åren har vi bevittnat den arabiska våren, Occupy Wall Street och Londonupploppen. Tydligen har revolter blivit hett. I alla fall för oss som står på sidlinjen och slipper riskera verklig skada. Och medan dessa rörelser har haft ett mål, eller i alla fall en anledning, kan man inte säga detsamma om den som Jay-Z och Kanye West gestaltar i No Church in the Wild. Står de upp mot orättvisa? Mot övervåld? Varför får vi inget sammanhang? Tänker de att det inte behövs? Är det kanske meningen att vi ska se män bruka våld mot en otydlig övermakt, automatiskt utbrista ”coolt!” och sedan bli jävligt imponerade? I så fall är No Church in the Wild-videon inget annat än att The 1 %, för att använda Occupy Wall Street-språk, kommersialiserar på revolter, ett av få ”vapen” The 99 % har att tillgå.
Man kan så klart fortfarande uppskatta videon, men inte som något annat än en dum actionfilm som visar våld för sakens skull. All djupare mening går förlorad. Att verkligen allt kan exploateras, paketeras om och ge vinst – det är rätt deppigt egentligen.
Vad jag tycker om H.A.M., första singeln från Jay-Z och Kanye Wests gemensamma album Watch the Throne? Well, since you asked:
Kanyes vers känns spontant som ett stort mäh. Mest för att hans ”HUH!?” som har blivit någon slags trademark börjar gå till överdrift.
Jay-Z är betydligt bättre. Älskar när rappar som att han är stött och upprörd (läs: So Appalled).
Mellanspel och instrumentala delar är sjukt underskattat i hiphop. Vi har sett mycket av det på 808’s & Hearbreak och My Beautiful Dark Twisted Fantasy och det funkar som ett bra komplement till de flesta andra hiphopbeats som traditionellt mest används som nån slags utfyllnad vid sidan om rapen.
Operadelerna gillas, men resten? HERREgud vad Lex Luger är endimensionell. Inte nog med att han producerade tvålåtar som låter exakt likadana på Rick Ross Teflon Don, nu verkar han ha gjort det till sitt uppdrag att få alla sina beats att gå i samma tempo och dela ungefär samma melodi. Plus dock för att han har tagit sitt namn från min barndomsnemesis (hejade på Hulk Hogan).
Amat Levin
Amat Levin är en 28-årig journalist och är före detta chefredaktör och ansvarig utgivare på Nöjesguiden. Denna blogg är numera inaktiv, men han kan höras på The Power Meeting Podcast.
