Igår var det tio år sedan Kanye West debuterande med sin moderna klassiker The College Dropout. Jag minns att jag såg videon till Through the Wire på MTV eller ZTV och sedan begav mig till nittiotalsreliken Mega Store på Sergels Torg i Stockholm för att betala mina 199 kronor för att få med mig ett fysiskt exemplar hem.
Han hade talang och producerade extremt souliga beats, vilket för mig var efterlängtat eftersom Lil Jon och 50 Cent dominerade listorna under den här tiden. Men jag hade aldrig gissat att han skulle bli en av världens största artister, han kändes mer som en av medlemmarna i, typ, Little Brother.
Vad som dock framgick var att han kunde skriva texter. Vid den här tiden var det ett otroligt tjat om att ”Kanye egentligen inte kan rappa” (jättepopulär slentrianinvändning bland journalister), men det blev mindre viktigt eftersom han hade en unik röst, var rolig och ovanligt öppen med sina svagheter i en annars övermacho rapvärld.
Här, mina fem bästa låtar från The College Dropout (nej, har konstigt nog aldrig fastnat för Jesus Walks), den enda skivan där Kanye Wests underdog-status och gnäll om att vara orättvist behandlad faktiskt hade grund:
5. Family Business
Mysig låt om Kanyes familj över ett enkelt men vaggande beat.
4. Never Let Me Down
Va? Inklämd mellan två verser från Jay-Z, färsk från sin egen klassiska prestation på The Black Album, är det ändå Kanye som stjäl låten. Här blir hans politiska ådra, som senare under hans karriär kunde höras på Murder to Excellence, Gorgeous och New Slaves tydlig för första gången.
3. Through the Wire
Vågar jag påstå att det här är raphistoriens första låt framförd av någon med en hopsydd mun?
2. All Falls Down
Den bästa texten på skivan. Kanye rappar om klass, svarta amerikanerns förhållande till materiella ting och att vara självmedveten. Fem år senare kunde Kendrick Lamar göra en låt om ungefär samma sak, men 2004 rappade ingen annan så här.
1. Last Call
En fantastisk berättelse om Kanyes brokiga väg från lovande producent till oönskad rappare. Jag älskar verkligen det talade outrot i slutet och måste än idag lyssna på alla låtens 12 minuter varje gång jag hör den.
Bonus:
Chefredaktören på Complex, Noah Callahan-Bever, har grävt upp en tidigare opublicerad intervju med Kanye West från 2002. Läs den här!
