Döskalle & Mästerligt möter Linda Hammar

Det behöver absolut inte vara ett handikapp att ha Filip Hammar som bror. Det har Linda Hammar bevisat genom I en annan del av Köping, den mest framgångsrika grupp­boendesåpan genom tiderna. Och så avslöjar hon sin fäbless för Johannes Brost och Trotskij.

Det behöver absolut inte vara ett handikapp att ha Filip Hammar som bror. Det har Linda Hammar bevisat genom I en annan del av Köping, den mest framgångsrika grupp­boendesåpan genom tiderna. Och så avslöjar hon sin fäbless för Johannes Brost och Trotskij.


Berätta Linda. Hur är en vanlig dag i Sveriges mest glamourösa gruppboendes liv?
— Jag har varit på jobbet hela dagen, på resebyrån där jag arbetar. Jag jobbar med att skicka ut kataloger och städar lite. Och nu är jag hemma.

Ni har ju blivit Köpings stora export efter Hästens sängar. Är du lokalpatriot?
— Ja, Köping är en fin stad. Det är bra att bo där. Man behöver inget annat.

Filip har sagt att du älskar Köping så mycket att du inte ens vill följa med på familjesemestrarna i Frankrike länge.
— Nej, riktigt så är det inte. Men jag vill ju kunna göra andra grejor. De brukar ordna fritidsverksamhet som vi kan följa med på. På somrarna brukar vi i åka till Gotland på somrarna. Där är det bad och sol och så kan man åka med minibuss om man vill, lite allt möjligt. Jag tycker om familjen mycket men ibland vill jag hänga med kompisar istället.

Hur har Köpingsborna reagerat på dina tv-framträdanden då?
— Jättekul, alla tycker att det är helt otroligt. Även när man möter folk på stan och lite överallt annars så säger alla ”vad bra du var!”.

Förväntade du dig det. Att alla skulle bli så förtjusta i dig?
— Ja. Absolut.

Vad skulle du själv säga om tv-serien?
— Jag tycker att det är en jättebra serie. För den visar för andra människor om hur vi lever på gruppboende. För de som inte bor på gruppboende

Finns det mycket fördomar?
— Jag har inte hört något själv men man vet ju aldrig.

Har du fått några groupies?
— Vad är det för något?

Folk som vill hoppa i säng med dig nu för att du är kändis.
— Nej. det tycker jag inte.

Men har du inte fått någon flört då?
— Det visar sig senare i serien.

Du har ju blivit lite talesperson kring otrohet i och med tv-serien. Vad säger man när man varit otrogen och man ska prata om det efteråt?
— Ja, att man får lära sig av sina misstag. Det får man göra.

Hur går det egentligen mellan dig och Mats?
— Det får vi se sen men det blir nog intressant. Men jag ska inte säga mer.

I en annan del av Köping är en serie som manar till tolerans, och förståelse för det som är annorlunda och avvikande

Och på tal om avvikande, hur pinsamt är det för dig att ha Filip Hammar som bror? Brukar folk förstå att ni är släkt?
— Det vet jag inte. Men för det mesta.

När förstod du att Filip inte var riktigt som andra killar?
— Ja, det beror på. (skrattar) Ursäkta att jag skrattar, det är inte meningen. Det är inte riktat mot er. Men… han är väl som alla andra egentligen.

Shit, tycker du det?
— Ja (asskrattar).

Skäms du ofta för honom?
— Någon gång kanske. När det är tokiga grejor. Men sen har det varit jättekul också. Ja, som när han pussade Persbrandt. Det var jobbigt, men kul också.

Du är lite förälskad i Persbrandt och så går Filip och försöker sno honom.
— Ja, han är fin han. Persbrandt alltså.

Men när han visade snorren i svensk tv när han deltog i en nudisthappening — vad tänkte du då?
— Jo, vad tänkte jag? ”Nej, vad tar han sig till?”.

Du funderade inte på att byta efternamn
— Nej, så långt har det inte gått någon gång.

Har Filip förändrats mycket sedan han flyttade till Stockholm?
— Ja, han är ju mer mogen nu än han var när han växte upp. Men så är det väl för alla. Alla mognar ju någon gång. Förr ville han ofta bestämma över mig, men sen gick det över, vet du.

En översittare alltså, vad ville han bestämma?
 — Ja, det kunde vara när vi åt vid matbordet, att han inte tyckte att jag skulle äta med öppen mun. Men det kanske var hans sätt att visa att han tyckte om mig. Fast det kan ju räcka med att man har sina föräldrar som bestämmer över en.

Har du börjat tänka på tv-kändisar på ett annat sätt nu när Filip har blivit det?
— Det känns bra. Man tänker ju att man själv kan få träffa kändisar sen. När vi inte hinner träffas så mycket så brukar vi säga ”jag ser dig sen — på tv”.

Men egentligen så föredrar du superroliga Hey Baberiba framför Ett Herrans liv?
— Ja, Det är så mycket skämt och roliga saker hela tiden. Alla figurerna är bra, tycker jag. Men jag tycker att han David är roligast.

Varför har Filip och Fredrik blivit så populära trots sina uppenbara brister?
— De har blivt mer vuxna. De har skärpt sig lite. Jag tycker att en del grejor är kul. Eller det mesta är kul.

Fick Filip tjata på dig mycket för att du skulle ställa upp i tv?
— Nej, men det var hans förslag då. Och det tyckte jag var jättekul. Att det hände något.

Ni har säkert ännu fler släktingar som kommer att bli tv-serier.
— Ja, det skulle vara våra föräldrar då. Min virriga pappa, ja eller inte virrig men oroliga pappa: ”Klarar du verkligen det här?” ”Går det bra tror du?” Men de är bra bägge två.

Men du måste dra in storkovan i alla fall. Ert program sänds på samma sändningstid som Parlamentet brukade ha. Tjänar du lika mycket som Helge Skoog?
— Nej, det gör jag inte. Inte vad jag har förstått i alla fall.

Nähä, så det är Filips produktionsbolag som tar all kosing alltså?
— Ja, men det är inte så mycket tror jag.

Om du skulle vara prisutdelare på någon gala, vilken skulle du välja då? Guldbaggegalan, idrottsgalan eller gaygalan?
— Guldbaggegalan, de har så fina kläder. Jag tycker om film också. Jag tycker mest om svenska filmer.

Vilka då?
— Änglagårdsfilmerna. Jag tycker om dom. Och så Miffo då, den tycker jag är bra.

Miffo, lustigt att vi kom in på det. Blev du inte ens lite arg när Fredrik Virtanen skrev sådär, och kallade dig för miffo?
— Nej, jag tror att han menade det kärleksfullt.

Finns det några ord som det inte är okej att använda, ens om man använder det kärleksfullt?
— Jaaaaa. Men jag vet inte om jag vill säga det. Vissa ord som jag inte tycker om är så hemska...

Kom igen, säg ett då.
— Ja, men kanske... helvete och såna där.

Jag kan tänka mig värre uttryck för Fredrik Virtanen. Vad skulle du vilja kalla honom?
— Det vet jag inte. Jag är inte en sån som vill trycka ner andra. Det tycker jag är hemskt. Det vill jag inte göra.

Ett annat program som gått på tv är Cp-magasinet. Den redaktionen hade ju stora problem med vad de skulle kalla programmet. Vilket var det bästa namnet tycker du: Cp-magasinet eller Mongomagasinet?
— Miffomagasinet. De skulle ha kallat det för Miffomagasinet. Det hade varit ett bra namn.

Är det sant att du älskar den gamla SVT-pekoralen Rederiet…

Vem tycker du i så fall är den största hunken ombord på M/S Freja?
— Snyggast? Joker var fin tyckte jag. Johannes Brost då. Jag fick serien på video i julklapp av Filip. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den.

Är du intresserad av politik? Vi har hört att en av dina absoluta tv-favoriter är en highbrow-­dokumentär om den gamla bolsjeviken Lev Trotskij?
— Det är olika det där. Jag lyssnar mycket på radio, och ser mycket på tv.

Har du någon favoritpolitiker i Sverige?
— Jag tycker att Reinfeldt är bra, det tycker jag.

I pressmaterialet till En annan del av Köping står det att ett av Mickes intressen är schampoo...
— Ja, han tycker om att handla shampoo.

Det står också att din favoriträtt är spaghetti och köttfärssås, stämmer det.
— Ja. Men jag tycker om allt möjligt.