Foto: Peter Gehrke.

Kent - Dom som försvann

Redaktion 09:37 17 Oct 2016

Det är normalt att rockstjärnor dör vid 27 års ålder. Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain, Amy Winehouse – listan på medlemmar i “27 Club” är deprimerande lång. Att band klarar sig lika länge är betydligt mer ovanligt.

Kanske är det just 27 Club som Eskilstunasönerna har i tankarna när ett av Sveriges största band genom tiderna sätter punkt för sitt livsprojekt, och en nästan 27-årig karriär, med ett omslag föreställande sig själva som skelett. Med över 2,3 miljoner sålda fullängdsalbum på sitt samvete har Kent förtjänat epitetet Sveriges största rockband.

Att avskedsturnén i skrivande stund sålt över 260 000 biljetter förändrar inte heller den bilden. Ett ytterligare bevis på bandets dominans är att Kent som enda svenska grupp fick en egen version av karaokespelet Singstar helt dedikerad till sig. ”Singstar Kent” som släpptes till Playstation i maj 2010. Det är svårt att inte blicka tillbaka på en sådan karriär utan att bli nostalgisk, så vi tillät oss själva att gräva lite i våra arkiv samt höra vad några av bandets närstående röster säger om beskedet att det snart är över.

Musikjournalisten Per Sinding Larsen är en av dem som har följt bandet närmast. Inte minst genom dokumentären Så nära får ingen gå som han producerade 2001, tillsammans med Mathias Engstrand. Under ett års tid följde de bandet inför utsålda hallar i Sverige och på Roskildefestivalens orangea scen, men även på småklubbar runt om i Europa. Alldeles nyligen meddelade Per via sitt Instagramkonto att teamet återigen har följt bandet i över ett år och just nu producerar en uppföljare till dokumentären.

Foto Per Sinding Larsen.

Du är en av dem som har följt bandet allra närmast. Vad var skillnaden den här gången?
– Att det finns mer att berätta. Det är inte alla band som har sjungit sig från trasfesten i tredjehandsettan rätt in i den stora svenska sångboken. Kent spelas idag på dop, bröllop och begravningar. I publiken står de som varit med från början, men också en ny ung samling lyssnare. Hur många artister har lyckats med samma sak? Utan att för den sakens skull själva sluta växa?

På vilket sätt?
– Kent har alltid utmanat sharialagarna på rockens runsten på olika vis. De är klädsamt medvetna om att det skulle se märkligt ut om de, som etablerade stjärnor i mogen ålder, skulle låtsas göra uppror mot överheten så som rockmusiker alltid försökt göra. Istället gav de oss La Belle Epoque som folk från både höger och vänster i politiken kallade ”sin sång”. Men det stannade inte där. På turnén som följde därefter, Kentfest, delades det ut pappkronor och flaggor till alla i publiken. Kanske för att påminna oss om att makten och ansvaret över riket är vårt eget? Att vi måste hjälpa till själva om något ska hända. 

 

"Kent har alltid utmanat sharialagarna på rockens runsten på olika vis"

 

Mycket har varit känslosamt kring Kent men allt har inte varit odelat positivt. De har ju varit ena riktiga jävla divor i tid och otid, på ren och skär svenska. Ta som exempel när de inte gjorde en enda intervju inför lanseringen av Jag är inte rädd för mörkret utan istället höll en presskonferens, helt utan respekt för svensk jantelag. I en debattartikel i tidningen Journalisten menade SR-journalisten Fredrik Blomberg att den gemensamma presskonferensen var ett stort förakt mot radio, TV och tidningar, och jämförde något vitsigt Kents mediestrategi med ett surt vin, då debattören upplevde att bandet var mer intresserade av att prata om sin vinlansering än om skivan. ”I stället för att svara på seriösa frågor och ge medier tid och rätt förutsättningar satsar gruppen på marknadsföringsaktiviteter innan skivan släpps, bland annat lanseringen av ett Kent-vin och gruppen lanserar små bitar av vad som komma skall inför skivlanseringen och hoppas att medierna ska skriva om det. Vinet är bara ett marknadsföringstrick och inget annat.”

Eller gången då de tvingade 30 000 personer att klä sig i vitt inför spelningen på Stadion – vi som bodde på Valhallavägen på den tiden levde som i en skräckfilm där The Leftovers cigarettsekt blivit norm.

Även bland Nöjesguidens medarbetare har bandet varit en vattendelare. Betygen har pendlat mellan absolut topp och botten. Under ett av bandets mest aktiva år, 2005, där inte mindre än två skivsläpp och en tältturné stod på agendan, beskriver Nöjesguidens dåvarande musikredaktör Emelie Thorén bandet på följande vis, i en recension av The Hjärta & Smärta EP. ”Jag finns bara i två versioner, den sönderfallande och den relativt hela, och oavsett vilken version jag råkar vara så är Kent alltid plåster på själen. Jockes självömkande ord gör det lättare att andas, eller kväver mig när min hjärna känns tumlad och tömd, när jag känner att jag har fått nog av den här röran som ska föreställa mitt liv. Jag tröttnar aldrig på ditt jävla gnäll, Jocke.”

Samma år går dåvarande Nöjesguidenskribenten Carl Reinholdtzon Belfrage till attack mot bandet, och kallar inte bara Kentarnas stundande sommarkonserter för “en zigenarturné” utan menar också att Jocke Bergs texter är ”lika ointelligenta som Gyllene Tiders”. ”Det mest bedrövliga med Kent, förutom att fylla tomrummet efter Gyllene Tider, är texterna. ’Under trasigt moln går ett Yeti-spår 500 mil i snön ett UFO över sjön’. Jag förstår inte vad Joakim Gessle pratar om. Jag vill inte att människor använder ord som ’Yeti-spår’ och ’UFO’. Jag ser helst att dessa ord inte existerar.”

Under det sista kvartalet 2016 kommer en kvarts miljon svenskar att bevittna Kents avskedsturné, en turné som hittills har fått idel lovord av landets samlade recensentkår. Bandet själva sammanfattar avskedet på följande vis, i ett av de få uttalanden de gjort inför turnén.
– Det här är inte slutet för att vi har tråkigt tillsammans eller för att vi inte vill något längre. Det här är slutet för att de bästa av alla gårdagens och morgondagens fester har ett avsked i sig. Vi ser oerhört mycket fram mot att möta er alla en sista gång på turnén i höst. Det kommer bli skitkul! Dessutom tror alla ändå att vi ska lägga ner inför varje platta. Så det var lika bra att göra slag i saken.

27 ÅR MED KENT

1990 Bandet tar sina första stapplande steg under namnet Jones & Giftet som senare blir Havsänglar och 1993 landar i det slutgiltiga namnet Kent. Jones & Giftet spelar i Lindesberg, det sägs vara deras debutspelning, och hamnar på bild i Örebro-Kuriren.

1995 Kent släpper sin första singel När det blåser på månen, tätt följt av debutalbumet Kent. De gör sommarturnén Lollipop tillsammans med Brainpool och danska D.A.D.(!). Martin Roos lämnar bandet för att istället bli deras manager.

1996 Bandet tar emot en Grammis för Bästa Rockgrupp och släpper uppföljaren Verkligen, Nille Perned producerar precis som förra gången. Jocke ska senare, i tidningen Pop, säga “Jag ångrar Halka, låt nummer sju på Verkligen, eftersom den är så struttig och tråkig. En rutten jävla skitlåt.” Harri Mänty är ny medlem i bandet. På Arvikaspelningen balanserar Jocke på monitorerna – Martin Sköld genomför spelningen med ena kavajkanten utanpå basen. Troligtvis kom kavajen från kostymsponsorn Jeff Nibb.

1997 Isola, med den episka avslutningslåten 747, släpps. Ingen vet vad bandet syftar på med titeln. Det italienska ordet för “ö”? Ed McBain-deckare?

1998 Paus, Jockes och The Cardigans- Peters sidoprojekt, släpper sitt hittills enda och fantastiska album.

1999 Kent släpper Hagnesta Hill, döpt efter området i Eskilstuna där bandet hade sin första replokal. Skivan får högsta betyg av Nöjesguidens recensent. Bandet gör en USA-turné ihop med The Cardigans. Jojje Wadenius album Goda’, goda’ går varm i turnébussen. Vid ett stopp i Minneapolis glömmer man kvar Harri Mänty, som har gått för att köpa pizza. “Får jag ett vip-kort i brevlådan klipper jag sönder det”, säger Jocke till Aftonbladet.

2000 B-sidessamlingen B-sidor 95-00 släpps. Kent gör en Europaturné.

2001 Sveriges Television visar dokumentären Så nära får ingen gå, i regi av Per Sinding Larsen och Mattias Engstrand. Ett minnesvärt klipp ur den är när Markus Mustonen väcks och utbrister ”vad är det här för ett liv! Revelj varje morgon” medan klockslaget i kanten av bilden visar 15.00. Bandet spelar på Hultsfred och på Carlsbergs firmafest men tar utöver det en paus i åtta månader. Medan Jocke skriver låtar åt Titiyo ihop med The Cardigans-Peter, och de andra ser på tv, tar Harri Mänty jobb som kakelläggare.

2002 Vapen & ammunition kommer ut. Inspelningen var ”en kamp, fast det inte hördes”, avslöjar Jocke i Dagens Nyheter fem år senare. Kanske för att han i denna veva, enligt en intervju i Café, slutar röka och börjar snusa.

2003 Bandet belönas med inte mindre än sju grammisar. Den legendariska konserten på Stadion, där samtliga besökare ombeds att klä sig i vitt, äger rum.

2004 Bandet påbörjar inspelningen av deras kanske deppigaste skiva, Du & jag döden.

2005 Du & jag Döden släpps. Även The Hjärta & smärta EP med barnkörsbestyckade singeln Dom som försvann kommer ut senare samma år. Kent åker på tältturné och likställs med ett föråldrat Gyllene Tider av Nöjesguidens Carl Reinholdtzon Belfrage.

2006 Bandet gör sin enda sommarspelning på Hultsfred. Anländer i helikopter, möjligtvis inspirerade av hur Oasis anlände till Knebworth tio år tidigare. I oktober lämnar Harri Mänty gruppen.

2007 Tillbaka till samtiden kommer ut. Bandet släpper en “Kent-mobil” ihop med Sony Ericsson.

2008 Boxen Box 1991-2008 släpps. Kent gör spelningar ihop med både Thåström och Håkan Hellström.

2009 Röd släpps. Utbildningsradion sänder en serie om hemlösa i Stockholm, Kent har gjort vinjetten och alla intäkter från låten går till föreningen Stockholms hemlösa. I december annonseras det att Jan Gradvall ska skriva en bok om bandet.

2010 En plats i solen släpps.

2011 I december twittrar Jan Gradvall ”Bryr mig för mycket om Kent för att ge ut något jag inte är nöjd med. Så efter tre års jobb: jag lägger ned Kent-boken”

2012 Kent släpper Jag är inte rädd för mörkret, inspelad i Provence. Samma år släpper även bandet två röda viner. Jan Gradvall skriver i Expressen om hur flera av Jockes texter har inspirerats av belgaren Jean-Michel Charlier och fransmannen Jean ”Moebius” Girauds tecknade westernserie Blueberry.

2013 Kent, Robyn och Lars Winnerbäck uppträder på invigningen av nybyggda Tele2 Arena i Stockholm, inför uppåt 40 000 personer. Det blir årets enda spelning för bandet.

2014 Tigerdrottningen, med den valåret till ära samhällskritiska singeln La Belle Epoque, släpps och bandet åker både på klubbturné och arrangerar endagsfestivalen #kentfest på Gärdet och Gamla Ullevi. Under festivalen uppmanar Jocke publiken att rösta bort SD, så att Sverigedemokraternas ungdomsförbund i september spelar Kräm som avslutning på ett torgmöte går inte hem hos bandet som “absolut inte vill sammankopplas med dem på något sätt”, enligt talespersonen Sandra Nordin.

2015 Årets enda Sverigespelning är en festivalspelning, på Bråvalla. Jocke sjunger på Aviciis On My Own och ADL:s Forever börjar här.

2016 Kent aviserar sitt avsked genom ett videoklipp där ett stort antal av deras tidigare använda symboler förekommer. Då som nu för alltid markerar slutet på en 26 år lång karriär.

2017 Uppföljaren till Så nära får ingen gå (dokumentären alltså, inte Kräm) kommer ut

AVSKEDSTURNÉN 2016 

23 september – Linköping – Saab Arena
24 september – Linköping – Saab Arena (extrakonsert)
29 september – Göteborg – Scandinavium (extrakonsert)
30 september – Göteborg – Scandinavium
1 oktober – Göteborg – Scandinavium (extrakonsert)
5 oktober – Bodö (Norge) – Bodö Spektrum
7 oktober – Kiruna – Arena Arctica
8 oktober – Luleå – Coop Norrbotten Arena
13 oktober – Örnsköldsvik – Fjällräven Center
14 oktober – Östersund – Östersund Arena
15 oktober – Trondheim (Norge) – Trondheim Spektrum
21 oktober – Stavanger (Norge) – DnB Arena
22 oktober – Oslo (Norge) – Oslo Spektrum
23 oktober – Oslo (Norge) – Oslo Spektrum (extrakonsert)
28 oktober – Helsingfors (Finland) – Hartwall Arena
29 oktober – Vasa (Finland) – Vasa Arena
11 november – Malmö – Malmö Arena
12 november – Malmö – Malmö Arena (extrakonsert)
13 november – Malmö – Malmö Arena (extrakonsert)
18 november – Örebro – Conventum Arena
19 november – Gävle – Gavlerinken Arena
25 november – Århus (Danmark) – Ceres Arena
26 november – Köpenhamn (Danmark) – Forum
2 december – Karlstad – Löfbergs Lila Arena
3 december – Växjö – Vida Arena
15 december – Stockholm – Tele2 Arena (extrakonsert)
16 december – Stockholm – Tele2 Arena (extrakonsert)
17 december – Stockholm – Tele2 Arena

RÖSTER OM KENT

“Jon Henrik Fjällgrens Melodifestivallåt påminner ibland nästan om Kent på vissa sätt.”
Hanna Fahl till Odasat, Sveriges Radio, 2015.

“När Jocke Berg möter Jesus är Guds son en publicitetstörstande gäst i TV-soffan som är beredd att tala om sitt könsbyte för lite uppmärksamhet.”
Patrik Forshage, Nöjesguiden, 2002.

“Jag såg Kent första gången i ett öltält i Hultsfred 1994.”
Håkan Steen, Aftonbladet, 2016.

“32 500 biljetter sålda på 3 timmar. Som Al Pacino skulle ha sagt: O-ha!”
Per Bjurman, Aftonbladet, 2003.

”I en tid av antikultur har Kent har inte bara trott på, utan uppvärderat, kulturen. Det underliggande budskapet: Vad vi gör i livet spelar roll. Kent har aldrig, som många kommer hävda, lika trist som stilistiskt andefattigt, ”blivit som dom andra”
Kristofer Andersson, ur Slaget mot dumheten, publicerat i Bon, 2016.

“Det tog över 20 år. Men nu tror jag att Kent är på väg att bli riktigt bra.”
Annah Björk, Expressen, 2012.

“De har alltid varit fruktansvärt konsekventa. Jag tror inte heller att det blir någon extrakonsert i Eskilstuna när vår arena är färdig nästa vår, fast kommunalrådet hoppas på det.”
Eva Axelsson, Eskilstuna-Kuriren, 2016.

Här hittar du alla recensioner av Kents album genom åren. Läs även om de andra vinnarna och förlorarna på Grammisgalan 1996.

Stad: 
Artist: 
Kategori: