Under de tolv år som Lara Croft har varit verksam inom den förmodat smala yerkeskåren gravplundrare har det egentligen inte hänt så mycket. Fenomenet Lara Croft är en typisk popkulturell produkt av 90-talet, men någon imagekonsult har aldrig släppts inpå livet. Vilket är varför den lättklädda aristokraten med outtömlig äventyrslystnad, i olika spelmakares regi, fortsatt marginalisera utrotningshotad fauna och operera i Indiana Jones skugga.
Underworld gör rätt lite för att ändra vår uppfattning, och är på det hela taget redan på förhand en rätt bekant upplevelse. Man besöker exotiska platser i världens alla hörn, finkammar dem på artefakter och knäcker till på köpet något arkaiska huvudbryn i bara farten. Och så här lång har Tomb Raider alltid levererat. Men det beklagliga metaspelet som kameraman, eller den oprecisa kontrollen förnöjer inte den här gången heller.
I mångt och mycket kan Underworld ses som ett klassiskt stycke fan-service. Mest för fans, men utan egentlig service.
