Där Virtua Figter-serien genom evolutionens gilla gång kommit allt närmare autenciteten i en äkta knogmacka har Soul Calibur-spelen naturligtvis utvecklats åt motsatt håll. Det är allmänt kännt att Namco Bandai fnyser åt realism, varför vi inte längre förvånas av en duell mellan Yoda och samurajen Mitsurugi, eller för den delen någon, annat än för japaner helt okänd, mangafigur. Soul Calibur IV är helt enkelt omsorgsfull nördkitsch med en rejäl dos av expect the unexpected. Men trots en extravaganta ytan blir det aldrig ytligt. Duellerna är hårda, vänner av combo-listor kommer alltid ha ett övertag över dem som bara knappmosar och online-läget - som alltjämt blivit fightingspelens akillshäl - är inte bara funktionsdugligt, utan välfungerande.
