I Alan Wake gör Remedy en kursändring från noir till thriller i förrädisk Twin Peaks-idyll.
Finska Remedy har alltid haft ett kärleksfullt förhållande till populärkulturen. Efter att i dubbelmackan Max Payne ha knåpat ihop en krutdoftande hyllning till både film noir och John Woos breda katalog av hylsaction, har turen kommit till den psykologiska thrillern. Där Stephen King har varit en så stor inspirationskälla att han omnämns direkt i spelets inledande monolg. Samtidigt är Alan Wake lika mycket en kärleksförklarning till Alfred Hitchcock, David Lynch, Milos Forman och inte minst Twilight Zone-mannen Rod Serling. Kritik om att Remedy åter har roat sig med att knåpa ihop en popkulturell tipspromenad är således inte obefogad.
Remedy har tidigare format hela spel kring enskilda moment. I Alan Wake är det förhållandet mellan ficklampans skyddande sken och det hotfulla mörkret. Det är en omtumlande dynamik, som får håret att resa sig varje gång det börjar skymma, dimman tätnar och de skyddande neonljusen lyser långt borta i horisonten. Det är just här, i sitt becksvarta mörker, som Alan Wake lyser allra starkast.
Plattform:
Utvecklare:
Stad:
