Idag kan man ställa sig i princip var som helst i
Stockholm, låta magen kurra, och man kan slå vad om
att det ligger en indisk krog inom hörselavstånd.
Garam masala har lagt sig till ro i den svenska
luncharens medvetande någonstans mellan räksallad och
rårörda lingon. Men liksom fallet är med kinakrogarna
har vi saknat en riktig gourmetindier. Därför får
Annakhans öppnande oss att sätta vår gamla chicken
tikka sizlar i halsen av upphetsning.
Annakhan drivs av Eshun och Anna Khan och inriktar sig
på indisk och pakistansk mat - både traditionell
sådan, och mer experimentella rätter med västerländska
influenser.
Lokalen är sparsamt utsmyckad med bland annat konst av
Jens Fänge, och har föga likhet med kvartersindiernas
stundtals kitschiga interiörer.
Servicen försöker vara artig och korrekt. Det känns
dock inte speciellt charmigt när man ber om ett askfat
och servitrisen lyfter över grannbordets, utan att
tömma det på diverse skräp. De kallar oss ni, men vi
får tillbringa middagen med grannarnas avskräde på
bordet. Det är också nedslående att man inte kan få en
fino till aperitif. Än mer bekymrande att de tror att
det är en söt sherry. Ibland går det också lite trögt
mellan kök och bord. Och att behöva vänta på det bord
man har beställt för att "ett sällskap har suttit över
tiden" är inte heller roande. Speciellt inte när man
anmodas vänta i baren utan någon som helst
kompensation.
Lyckligtvis är maten av högre kvalitet. Förrätterna är
indelade i soppor (kring 50 kr), respektive andra
"starters" (kring 100 kr). Liksom på så gott som alla
andra stockholmskrogar finns där förstås
pilgrimsmusslorna. Men trots att de flesta av oss
torde ha förätit sig på dem vid det här laget måste vi
ändå rekommendera Annakhans variant: grillade
pilgrimsmusslor med grön chili- och myntasmör på en
bädd av sauterad purjolök och... päron (125 kr)!
Mycket annorlunda. Och fantastiskt gott!
Paneerosten är vi vana vid från kvartersindiern, men
här serveras den på en bädd av vad menyn kallar
"meskalinsallad" (75 kr). Salladen har lyckligtvis
ingenting att göra med det hallucinogena
kaktusextraktet att göra, utan är en oskyldig, men god
jungfrusallad.
Varmrätterna utgörs av både klassiskt indiska rätter
och crossover-varianter. Renytterfilén med
goankryddor, inlagd aubergine och kryddpotatis (235
kr) är ett lyckat exempel på det senare. Rudolf klär
alldeles utmärkt i sin indiska kryddskrud. Den
dillmarinerade tonfisken med yoghurtsås och
semolinagryn (195 kr) är visserligen god, men även om
det är smakrik fisk har den svårt att ta sig igenom
den massivt heta kryddningen. Den mer traditionella
korianderdoftande kycklingen curry och grön chili (160
kr) smakar också fint, men är förstås inte lika
intressant som exempelvis renen, eller de makalösa
pilgrimsmusslorna.
Det är ingen dum idé att utöver varmrätten även ta in
ett par sideorders, och då förslagsvis någon god röra,
till exempel auberginepurén, och ett naan-bröd att
doppa i.
Dessertmenyn ser också bra ut. Banan-tart tatin med
szechuanpeppar-creme fraiche är kanske mest spännande,
men chokladfondanten med syrliga körsbär och vit
chokladfyllning är också någonting man ofrivilligt
dagdrömmer om i ett par veckor efter besöket.
Om bara den något ojämna servicen kommer i nivå med
maten blir Annakhan den lyxindier som Stockholm
längtat sig tokig efter.Stad:
Lokal:
