28+

28+ har väldigt lite med funken att göra. Där funken hela tiden oroar sig för att vara nyskapande och ständigt experimentell med nya fräsiga ljudbilder som flamencoaktiga gitarrer och annat tjafs, har 28+ alltid varit nere med att klassicismen är det nya svart. 28+ har alltid samplat från löjrom, gåslever, vintertryffel, kanin och Piccini. Det är det 28+ vinner på. Det är därför de alltid haft en stjärna i guiden. Det är därför de får generösa betyg i varenda mattidning. Men på senare tid får man känslan av att svenska krogar har lättare att få stjärnor än konkurrenterna ute i Europa. Kraven har sänkts. När Fond fick sin stjärna utan att köra med linnedukar eller riktiga toaletter blev vi än mer övertygade. 28+ är snäppet vassare, men övertygar inte heller fullt ut. Vi saknar att få det underbara hembakade knäckebrödet serverat och får istället nöja oss med ett någorlunda valnöts- och surdegsbröd. Tryffelsmöret har också en något för gräddig smak. Småaktigt att anmärka på kan vissa tycka, men det är naturligtvis fel på en restaurang som 28+ förväntar man sig perfektion. Att en någorlunda fylld matsal då betjänas av två servitörer är en katastrof. Väntetiderna blir långa, men när påfyllning av vin väl inträffar sker det med värme och charm. Det personliga bemötandet följer oss under hela kvällen. 28+ båda degustationsmenyer är dock strålande (895 kr för den stora menyn och 795 kr för fiskmenyn). Köket är på det stora hela som det bör vara helt lysande. En gåsleverterrin (125 kr) får långsamt smälta i munnen. Portionerna är generösa och perfekt balanserade med väl utvalda viner. Grillad vit sparris med creme fraicheflan (175 kr) är kanske ännu mer drömsk. På huvudrättsidan känns kötträtterna starkare. Vi äter en spädgris med perfekt balans av vilt och sötma. Fantastisk. Samtliga huvudrätter ligger mellan tre-fyrahundra kronor. Dyrt kan tyckas, men det är här 28+ rykte gör sig välförtjänt. Vi vill gärna kalla 28+ Göteborgs bästa restaurang, och på mat- och vinsidan är det oftast så, men tyvärr är restaurangen inte lika jämn som den en gång varit. Miljön är heller inte lika elektrisk och spännande som hos Sjömagasinet eller Basement. Det blir lite gubbigt och stelt emellanåt. Lokalen når inte upp i samma klass som bakgrundsmusiken. Det är Piccinis fel alltihop.