Fick hem det här brevet i brevlådan idag AND IT FREAKED ME OUT.
Jag menar, det stämmer ju, allt som står på kuvertet stämmer absolut. Men jag är fortfarande lite ovan med allt vad nya marknadsföringsknep heter, det direkta tilltalet till presumtiva konsumenter gör mig nervös. Det är lite för mycket Storebror tjyvkikar överallt och så rullar tankarna iväg på hur framtida diktaturer och demokratiers underrättelsetjänster så geschwint kommer att kunna organisera och kategorisera oss alla. Okej, lite väl långt draget, visst. Men jag har trots allt barn med en man som muttrat om... Äh, never mind. Ni kommer tro att vi är konspiratoriskt galna. Låt oss istället säga så här: Kanske blir jag obekväm för att jag först och främst är människa och inte plånbok, men också för att jag fortfarande vill leva i illusionen att jag ändå kan göra vissa val baserat på mitt alldeles egna tycke och smak och inte enbart omedvetet tillgodogöra mig de idéer någon annan, genom mer eller mindre sublima påtryckningar och rekommendationer, vill påverka mig till att handla efter.
Det är väldigt få företag jag vill vara kompis med, och om jag ska vara det vill jag välja vän själv. Inte vara en del i någons sluga marknadsstrategi. För vad än google och era förstudier säger, så känner ni inte mig.
Låt mig berätta varför.
Den här stalkerreklamen handlade inte om att köpa något, utan om att ligga. Det finns tydligen en app för det. Man ska, via sin smartphone, registrera sin kondom och sedan sitt ligg på en hemsida. Rytm, ljud och tid förvandlas till grafer.
Som ni läsare här may or may not know pysslar inte jag med sådant där för tillfället. Syftar inte på smartphonesappar, nu. Utan om att knulla, eller snarare om att inte göra det.
Jag har skrivit om det här tidigare, om hur alla heterosexuella singelkvinnor förväntas vara Samantha och demonstrativt gå bezerk bland män för att visa världen att de - trots allt - uppskattar sitt civilstånd. (No pun intended.) Jag är så fruktansvärt less på den inställningen. Som om tvåsamhet fortfarande är det absolut mest eftersträvansvärda, att alla måste bära drömmen om det lyckliga äktenskapet i sitt mentala förvaringsrum och aldrig ge upp hoppet. Lyssna på alla kärlekssånger! Det finns en där ute för dig med! En (1)! Den Rätte! <3
Nå. Nu är ju det en lögn.
Två av mina närmaste förebilder har levt ensamma mer eller mindre hela sina vuxna liv. De har inte funnit Den Rätte, sin sk andra halva. För livet inte har sett ut så för dem. De lever lika bra liv som vem som helst. Det där med kärleken har bara inte funkat, ofta har de inte ens velat. Alla passar nämligen inte i en heteronormativ parrelation.
Den krävande och ofta rätt fruktlösa situationen som skapas för singelkvinnor som fastnar i den där virvelvinden av dejter och manligt bekräftande är nu något jag skyr som pesten. Jag har så lite ork, så lite energi, så himla mycket att göra. Och då menar samhället att jag ska lägga fokus på att hitta en karl som inte bara är smart utan även rolig, snygg, schyst, skäggig, med bra musiksmak, vettiga värderingar, någon som inte är en vek jävel, kan föra egna resonemang, kan klä på sig själv och stå ut med en och ha ett eget liv, bli förbannad, skratta åt och vara skeptiskt mot världen - och detta ska jag göra helt själv, utan att ha en hel stab som jobbar mot samma gemensamma mål, utan ett forskningsteam och en insatsstyrka?
Det blir tyvärr väldigt svårt att få det att gå ihop. (Kanske mest av allt pga att jag råkar tycka att de flesta är idioter. Trist, men sant.) Med den trötta oviljan och brist på engagemang återstår väl något slags liv av randomligg istället. Ja, det är en möjlig lösning. Fast inte för mig. Inte sedan jag förra sommaren kom fram till samma insikt angående sex som när det gäller shopping - och alla andra jäkla trender på den här jorden - nämligen att det är nästintill omöjligt för mig som människa att avgöra var mina egna behov och lustar slutar och var samhällets konstruerade beteendemönster, shopperstudier och påtvingade vilja-viljor börjar. Så, jag blev less, kände mig färdig och slutade bara. Slut m män. Så länge jag känner för det.
Med det sagt så förstår ni kanske att det, för mig, ter sig lite befängt att få reklambrev hem i min brevlåda där Stockholms läns landsting vill snacka min liggprofil med mig. Ungefär lika orimligt som att folk ska appa sina knull. Jag tycker att det är direkt tragiskt att någon vill samla in data på hur folk knullar varandra - jaja, "rytm, ljud och tid" - jag skulle nästan vilja kalla det för löjligt nyttjande av teknisk utveckling och en alltför snäv syn på mänsklig knullkapacitet.
Att främja kondombruk är förstås viktigt, så mycket hajar jag. Och kiudz: Jag kan berätta för er att kondom är super great om man ligger med någon och inte vill få sjukdomar eller barn (<-- skillnaden är dock hårfin på dessa).
Men ett samhälle med lite mindre pattfokus, lite mindre kukmätarsnack och lite färre tillfällen av ofrivillig voyurism tycker jag skulle vara rätt skönt. Privatliv, ni vet, ändå en rätt soft grej.
(Ovanstående är en varm hälsning till Ester, Lafa och alla andra lätt socialt missanpassade företag/instanser som söker kontakt.)
(+ Rubbelåt.)
