Ja. För ibland är livet helt enkelt inte mycket roligare än så. Jävla skit alltså, jag_vet. Men efter regn kommer solsken, och solskenet i mitt fall denna afton råkar vara att gå på Tarik Salehs 40 årskalas och överlämna den kanske konstigste presenten jag någonsin haft planer på att ge bort. Här är en ledtråd.
UPDATE: Först gick jag till festen på Atmo och det hela råkade sig som så att jag och Shanti Roney kom dit exakt samtidigt. Nu känner jag inte Shanti Roney, vilket gjorde de efterföljande stuationerna något besynnerliga då alla på festen verkade tro att vi kom dit tillsammans. Till och med Tarik. Fick hela tiden säga "hej, fast nej, vi två känner inte varandra, jag försöker bara komma förbi här". Jag överlämnade paketet med boken som Ladislaus Horatius skrivit (vänligen se bild i ledtrådslänken), en mycket märklig man som jag träffade och lärde känna på bussen från Slussen ner till Reisen. En mycket märklig man som sedan Tarik 5 minuter senare fick med på köpet första gången vi två (läs: tre) tog en drink på tu man hand. Ladislaus didn't mind alltså utan drack lumumba och berättade länge och väl om en annan bok han skrivit, "Skånes lokaltrafik - en studie i förnedring", vilket fortfarande är den bästa titel jag någonsin kommit i kontakt med. Efter den kvällen döpte Tarik mig till psykmagnet och med facit i hand är detta ett mycket lämligt smeknamn. Nåväl. På festen irrade jag runt bland filmfolk och lyckades till slut ta mig till baren. Där svepte jag två glas rött. Sedan fick jag panik och tog bussen ner till en båt vid Danvikstullsbron där det var något slags indisk festmåltid. Vägrade ha bindi i pannan då jag ställer mig tveksam till allt vuxet lajvande, även situationer som anses mer accepterat av samhället såsom "maskerad" o dyl. Herregud, jag är verkligen en sur gubbjävel i en ung (nåja) kvinnas kropp. YOU AIN'T GET TO HIPPIE ME OUT, så mycket kan jag tala om. Satt istället där och susade i mitt eget huvud av allt rödvin på extremt kort tid, samtidigt som en kvinna berättade iakttagelser från hennes vistelse på No Mind Festival i Ängsbacka. Berättelserna började med en indisk guru som verkade ha galet mycket game hos damerna, via kurs i att stoppa negativ energi med kroppen, till att välkomna främmande människors kroppsdelar i TANTRA-WORKSHOPS. Först "Välkommen snoppen", sedan "satt man på varandra och andades". Detta var det konstigaste jag någonsin hört. Var förbluffad. Hånglade i en hytt. Tog en taxi hem.
