Raden "But I'm bout to take my earrings off get me some Vaseline" fick mig att som tjugoåring ta hål i öronen för andra gången i livet. Första gången blev jag LURAD av en kärring i nedgången till t-banan i Hornstull. Jag tog ett hål, och det gjorde så jävla ont att jag vägrade det andra. Men det gick hon inte med på. Varför ska barn få bestämma? Nänä, tänkte hon, och lurade mig att hon bara skulle "kolla" - hysterisk smärta och sedan var hål två ett faktum. Den förnedringen! Jag gick därifrån med två hål och kvaddad själ. Så fort läkningsprocessen (av örsnibbarna, själen är fortfarande skadad som ni märker) var klar och jag fick ta ur örhängena slängde jag den ditlurade guldploppen åt helvete. Gick hela lågstadiet med ett örhänge och blev kallad lesbisk av ungarna i skolan. Detta inföll samtidigt som jag hade råkat få pottfrisyr och alla lärare trodde att jag var en weird ass pojke som bara lekte med flickorna och skällde på mig för detta. Väldigt förvirrande tid i mitt liv.
Sedan dess har jag levt med denna gulliga inställning/tips till möjliga problemmakare: "You better back down, before you get smacked down, you better chill, you better relax yourself".
Pga är hjälpsam + tydlig tjej! Och förresten så har det funkat: URBRA, än så länge! :)))
