Nästan alltid pratar jag med mig själv, för sällskapet, för ljudet av en röst, för att reflektera över saker med någon som är precis lika smart som jag. Jag pratar nästan alltid med mig själv, när jag går till tunnelbanan, när jag duschar, när jag städar, när jag äter middag, nu är det en sån vana att det liksom inte riktigt går att få bort. Ibland gör jag intervjuer med mig själv, som att jag vore någon annan, mer intressant.
Jag insåg just hur aktuell den här är igen, med tanke på Birro och allt annat. Ni får härmed: En intervju med mig själv:
Emerentia Leifsdotter Lund, full som ett ägg.
Emerentia vaknar inte alltid på morgonen säger hon och fnissar lite, hon förklarar att det inte är så att hon fnissar för att hon skäms, utan för att hon samtidigt som jag ställde frågan tänkte på alla kokta ägg hon har i kylen.
Hur många kokta ägg har du i kylen egentligen?
- Just nu är det nog kanske 15.
15?
- Ja!
Vad i allsin dar har du 15 kokta ägg i kylen för?
- Jo, men det är såhär, jag tycker det känns så ensamt att bara koka ett ägg varje morgon, det ligger där ensamt i vattnet och just då, i den sekunden, förstår jag liksom att ”här är jag 23 år alldeles själv” så jag kokar lite fler ägg på mornarna, ibland glömmer jag äggen jag redan kokat, då blir det så.
Vi skrattar lite ihop åt hennes ensamhetsnoja, trots att hon inte är uppvuxen i någon stor familj har det alltid varit någon hemma berättar hon.
- Mamma var hemma med mig och min syster när vi var små. Jag grät när jag fick reda på att jag inte skulle få vara hemma hela dagarna hela livet utan istället gå i skolan.
Så om du får bestämma går du helst inte utanför dörren?
- Nej, inte riktigt, jag älskar att iaktta, men inte alltid att umgås, så antingen sitter jag i fönstret hemma och bara tittar, eller så går jag ut och sätter mig någonstans. Fast det är sällan jag lämnar Söder.
Emerentia är 23, det finns en sång på Youtube där hon sjunger att hon har massor att ge, och om man googlar hennes namn finns det inte så mycket matnyttigt egentligen. Trots att det blir 10 sidor sökresultat.
- Det borde finnas mer om alla på nätet, jag tycker det är (här svär hon, men vi censurerar) så löjligt med alla som vill ha kontroll hela tiden, speciellt de som samtidigt är med på Facebook, vill man veta vad som händer kring ens egna varumärke på nätet bör man först av allt gå ur Facebook.
Integriteten då?
- Vi kan aldrig ha koll på vad folk säger om oss, att det står med svarta bokstäver på en skärm har liksom gjort allt så mycket reellare. Tänk Birro, alla har alltid snackat skit om honom, men nu kunde han själv läsa det, då blev han rädd och flyttade till Rom.
Men du var ju kär i Birro har jag läst någonstans?
- Ja, jag var 14, han var nog alkoholist då, hade Dr Martens och skinnjacka och läste dikter på Hängmattan.
Är alla killar du träffar något slags projekt?
- Ha! Åh! Ja! Eller nästan, hela livet är ju ett projekt, men jag blir kär så lätt, säg >hej< och jag smälter liksom, ibland blir det fel. Fast en period trodde jag att jag kunde bli ihop med killar för att rädda dem. Det fungerade inte. Men jag älskar att jobba i projekt.
Har du testat prisondate.com?
- Nej, jag har inte ens vågat gå in där, jag skulle hitta tusen små projekt (killar, reds. anmärkning) på direkten, så av ren självbevarelsedrift gör jag det inte.
Emerentia går ut i köket, hon slamrar med något, något faller i marken och hon skriker högt.
- Ahmen det var väl själva helvete då!
På golvet ligger en utspilld och trasig tillbringare saft och två bruna bananer.
- Jag tänkte att jag skulle bjuda på lite saft, men så såg jag hur bruna bananerna var och tänkte att jag skulle slänga dem, men då hade jag glömt att jag hade tillbringaren i handen. Du kan få ett kokt ägg istället, jag kokade dessa tre i morse.
Hon håller fram tre kokta ägg och en tub kaviar. Jag sätter mig vid köksbordet och äter dem under tystnad. Äggen är kalla och stenhårda.
