I »Lotus« får vi följa en ung tjej som försöker förändra det moderna Kina. Det är med andra ord en minst sagt ambitiös film, som likväl gjorts med minimal budget och skådespelare som arbetat gratis. Det syns emellanåt. Samtidigt är regissören Liu Shus projekt minst sagt behjärtansvärt. Det vill väcka kritik och uppmana till eget tänkande i en hårt kontrollerad regim och gör det samtidigt genom att diskutera konstens möjligheter till att förändra människors världsuppfattningar. Jag fick en kort intervju med Shu om vem hon ser Lotus vara och hur Lotus möjligheter ser ut i dagens Kina.
Berätta lite om Lotus, vem är hon och vad utmärker hennes kamp?
– Lotus är en lärare, en människa som vill använda och utmana sin intelligens. Hon är intellektuell och sticker därför ut en hel del från vanliga bönder eller arbetare. Hon tänker mer. Jag ville fokusera på den typen av människor, de som reflekterar om världen, som har drömmar, jag ville prata om deras attityd till dagens Kina, deras livsstil.
Berätta lite om hennes historia, varför beger hon sig till Peking och vad hoppas hon uppnå?
– Hon har egentligen inga tydliga idéer eller visioner om vad hon vill göra. Det handlar mer om en förhoppning, om hur hon vill att alla ska kunna leva sina egna liv och kunna tänka kritiskt om politik och hierarkiska system. Att tänka är alltid början på förändring. Hon har ingen färdig idé, hon vill bara förändra hur människor ser på saker.
Lotus återkommer flera gånger till att prata om litteratur och hur den har förmågan att expandera människors uppfattning av världen. Jag undrar lite om vems uppfattning av världen du ville expandera med filmen?
– Jag använde litteratur återkommande genom filmen för att det är ett så effektivt verktyg i belysningen att det inte finns något rätt och fel, hur litteratur snarare handlar om att visa en syn på världen än att påverka och predika för sin läsare. Det uppmuntrar liksom alla att bilda sig egna uppfattningar. I filmen nämner Lotus bland andra Kenzaburo Oe och Dostojevskij. Jag ville använda dem som exempel, som tydliga bilder som kastar ljus där det annars finns mörker, litteratur som uppmanar läsaren att tänka själv.
– Det är alltid svårt att förändra världen. Exempelvis Marx och president Mao hade idéer och visioner om att göra det men i praktiken blev konsekvenserna förödande. Man vill att människor kan göra någonting, hjälpa de fattiga, reducera inkomstklyftor eller införa nya system. Här i väst känns det som att kapitalismen ofta är inriktad på att människor ska bli jämlika, i Kina handlar det mer om att hoppas på demokrati. Demokrati är kanske inte den bästa lösningen, men det är långt ifrån den sämsta.
Hur skulle du säga möjligheterna att möjligheterna att lyckas ser ut för en person som Lotus i det moderna Kina?
– Vad Lotus vill göra är i princip omöjligt i dagens Kina. Dessutom är det ytterst sällsynt med människor som läser och vill bilda sig uppfattningar kring världen, folk är mer intresserade av att öka sin materiella standard. Det är därför nästan omöjligt att ens provocera fram en diskussion, folk bryr sig inte eller är inte starka nog att driva frågor om demokrati eller lösningar på nationella problem. Lotus är därmed något av en udda fågel men även en typ av person jag saknar i det modern Kina. Det enda sättet att leva idag verkar vara att försöka bli rik snarare än att göra samhället bättre.
Filmen har ännu inte visats i Kina och du har tidigare sagt att den antagligen inte kommer att visas alls. Men hur tror du den skulle tas emot om den faktiskt visades?
– Jag hoppas verkligen att filmen kommer att visas i Kina någon gång i framtiden, men det är så svårt. Jag är osäker på vilka reaktioner den skulle ge men jag hoppas verkligen att det skulle kunna väcka åtminstone frön till tankar om självständighet, frihet och frigörelse. Det vore fantastiskt.
