I onsdags lyftes det omtvistade recensionsembargot mot Daft Punks »Random Access Memories«. Vad jag tycker går att läsa i en vräkig recension i nästa nummer av musiktidningen Sonic, vilket släpps nästa vecka. Men sammanfattningsvis kan albumet beskrivas som ett fint rekviem över Daft Punks karriär.
Skivan blandar och ger ur musikhistorien på ett sätt som är både bländande och arkivariskt tråkigt. Samarbeten med gamla discolegender blandas samman med samplingar från australiensisk rock och toner från soft rockens tidiga 80-tal. Här följer en snabb genomgång av varje spår.
Give Life Back to Music
Ett nästan Moloko-liknande discospår med anor i Electric Light Orchestra och det där mjuka ljuset man ser i filmer gjorda i Los Angeles på 80-talet.
The Game of Love
Vemodig robot sjunger tillsammans med en ensam orgel. Som en slutscen i ett avsnitt av »Miami Vice«.
Giorgio by Moroder
Giorgio Moroder berättar om sin karriär i vad som liknar ett reportage av radioprogrammet Radiolab, ackompanjerad av ett inferno av Totos livetrummor och stora syntar. Arenadisco.
Within
En blinkning till något slags tidig Michael Jackson-produktion med Donald Fagen återfödd som övergiven robot.
Instant Crush
Som en bilfärd med Fleetwood Mac i stereon. Ett möte mellan Jan Hammer och Julian Casablancas sång på en motorväg i Palm Springs.
Lose Yourself to Dance
Pharrell kör sin falsett till ljudet av en discokula som rullar över ett dansgolv likt technodromen. Exakt samma beat som på gamla »Da Funk«.
Touch
Återigen Electric Light Orchestra-blinkningar med ett inledande kosmiskt töcken som blommar ut i »New York City Boy«-pop med en åldrad Paul Williams som pojke.
Get Lucky
Precis som radioversionen. Fast längre.
Beyond
Pampiga stråkar som leder in i något som påminner väldigt mycket om Michael McDonalds »I Keep Forgettin’«.
Motherboard
En liten bagatell som för tankarna till Peter Gabriels »Make Tomorrow«.
Fragments of Time
Väldigt mycket västkustrock i Fleetwood Mac-inramning.
Doin' It Right
Skivans mest samtidstypiska låt. Panda Bear på sång medför att det lika gärna skulle kunna vara en Panda Bear-låt.
Contact
En avslutande mastodontlåt. Ett gigantiskt elektroniskt skrytbygge med samplingar från The Sherbs »We Ride Tonight« och en inspelning från Apollo 17.
Vill man gotta sig lite i »Random Access Memories« musikhistoriska kopplingar finns även denna spellista byggd på fria associeringar av mig och Billy Rimgard.
