If I live to see the seven wonders, I’ll make a path to the rainbow’s end, I’ll never live to match that beauty again
Så sjöng Stevie Nicks på Fleetwood Macs klassiska »Seven Wonders«. Om vi får se slutet på regnbågen och om någon får leva att matcha dess skönet igen återstår att se. Nu är det i alla fall äntligen dags att sätta eleverna på häxakademin på prov. En ny supreme ska utses. En säsong av »American Horror Story« ska tas i mål.
Det känns ju som att det varit rätt lite lektioner den här hösten/vintern av häxskolning. Det fixar man dock givetvis lätt med ett härligt träningsmontage. Sen är alla redo liksom. På klassiskt Rocky-manér. Och det känns nästan lite kittlande att det här avsnittet, åtminstone till att börja med, har en så idrottslig uppbyggnad. Gren efter gren betas av och det står ganska snart klart att den verkliga rivaliteten står mellan Zoe och Madison. Det känns lite synd. Mest för att det öppnar upp för en curve ball där Zoe inte blir supreme. Vilket trogna läsare av dessa recaps vet vore en katastrof.
Tre grenar in är Misty Day den första häxan att åka ur prövningarna. Det känns rätt väntat. Mest för att Misty alltid varit en perifer karaktär från Louisianas träsk som halkade in på häxakademin på ett bananskal. Att däremot Zoe skulle spetsa sig själv på en grind under ett parti teleporteringskull kändes betydligt mer snöpligt. Kanske för att det gav Madison ett litet försprång. Och för att det mest blev en dramatisk stoppkloss i det mästerskap som började så dramatiskt.
Efter att Cordelia kastar in i hatten i ringen känns liksom lite upphävt. Som om tävlingen trampar vatten. Som om twisten kommer alldeles för tidigt. När Cordelia sedan snabbt utses som ny supreme, Madison mördas och Zoe fasas ut känns det som att ett antiklimax är uppnått. Så här skulle det ju inte alls bli. I ett naffs har Cordelia tagit över, gått »True Blood« på hela häxvärlden och pratat ut i nationell tv. Det är väl fint. Någonstans. Men att hela dramat slarvas bort i en diplomatisk lösning där alla håller händer och sjunger »Kumbaya« känns inte alls i linje med vad den här säsongen har handlat om.
Det var däremot självklart att Fiona skulle komma tillbaka en sista gång. Nu blev det för ett nästan moderligt överlämnande snarare än för ett power play på titeln som supreme. Och så slutligen en nedstigning i helvetet. Det är väl så nära closure vi kommer den här säsongen när all annan dramatisk potential slarvats bort. Däremot fanns det givetvis något fantastiskt i en slutscen där Cordelia står som ny supreme med Zoe och Queenie vid sin sida och blickar ut över en pånyttfödd coven. Kanske var det den räddningen av häxakademin handlade om hela tiden. Jag önskar hur som helst bara att Zoe hade stått högst upp.
