Så var det dags igen! Bara någon vecka efter att SD släpper sin "jag-har-minsann-också-en-svart-kompis"-reklam alt. "rasism-maskerad-som-antirasism"-reklam kommer SD:s - ja, vad är det? triljonte? - rasismskandal. I dagens Expressen får vi reda på att Christoffer Dulny, Sverigedemokraternas förstanamn i Stockholm, har uttryckt sig rasistiskt på Internet. 

Rihanna är djuuupt chockad.

Enligt uppgifterna har Dulny bland annat sagt att, "Invandrare är absolut värst på att ljuga, manipulera, köra fulsälj, hetsa etc". Då har han uppenbarligen aldrig träffat mig!?! Jag = skitdålig på att ljuga, trots min invandrarbakgrund! Min röst blir helt gäll och jag börjar lukta skarpt av svett. 

Iaf: solen går upp, regnet öser ner, och SD är ett rasistiskt parti. Med det inte sagt att alla som röstar på SD är övertygade, medvetna, rasister – det tror jag inte. Men SD är ett parti som har en rasistisk problemformulering, som bedriver en rasistisk politik, som har en rasistisk och nazistisk historia, som är fullt av hardcorerasister - och, sorry, men om man röstar på dem får man faktiskt också ta ansvar för detta och sluta tycka så synd om sig själv. "Folk tycker att jag är dum som röstar på SD! Snyft!!" Jojo, men om SD får igenom sin begränsning av anhöriginvandringen har du precis splittrat en familj med din röst? Om SD får bestämma tillhör landet sådana som Erik Almqvist, medan vi andra aldrig får vara "riktiga svenskar"?

Asch, vem orkar, racists gonna racist. Här är en bild på ett sjukt gulligt rådjur istället – så att ni minns att det finns något gott i världen, ändå!

NAWWW.

Jag skriver i ett Europa som har gått till val.

Jag skriver i ett Europa där Nationella Fronten, ett rasistiskt, homofobt, transfobiskt och kvinnofientligt parti har fler mandat i parlamentet än hela Sverige, totalt.

Jag skriver i ett Europa där fyra personer sköts till döds i en antisemitisk attack utanför det judiska muséet i Bryssel. I ett Europa där Bryssel, bara några dagar efter morden, gör plats åt en förintelseförnekare i parlamentet.

Jag skriver i ett Europa där det nazistiska Gyllene Gryning blev Greklands tredje största parti. Där det nazistiska NPD vinner ett mandat i Tyskland.

Jag skriver i ett Europa där Sverigedemokraterna jublar åt Nationella Frontens framgångar.

Jag skriver i ett Europa där Sverigedemokraterna jublar åt sina egna 9,7 %.

Och det som är värst är: jag skriver i ett Europa jag känner igen. Ett Europa som kan sin historia. Inte ett Europa som har glömt, utan ett Europa som minns.

Jag skriver medan UKIP firar sin rekordvinst. Jag är utmattad, trött; jag skriver i ett Europa som vill driva folk på flykt, ett Europa som föraktar de resurssvaga, ett Europa som låter våra systrar och bröder, våra syskon, krossas mot gränserna.

Jag skriver i ett Europa som vill se oss blöda, ett Europa i vilket vi redan blöder, ett Europa som kommer att bemöta vår oro med ett svalt leende och ett: "Varför är ni alltid så negativa?"

Men samtidigt skriver jag. När jag gick och lade mig igår var jag rasande, frustrerad, redo att ge upp. Tänkte på hur villigt vi placerar makten, igen och igen, i händerna på människor som kommer att använda den för att skada oss. Människor som vill registrera judar, förbjuda kvinnlig rösträtt, skada romer, ”skicka homosexuella och somalier till Åland”. Jag tänkte på språk, på hur vi benämner saker, på vilka som definieras som problemen, på vad som kommer att bli åtgärderna. Jag tänkte på sjunkande skepp och brinnande hus. Jag tänkte på otrygghet, på EU, på det faktum att jag är här nu, att jag bor här, att jag har formats i den här kulturen, i det här landet, att det inte finns någonting jag eller någon annan kan göra åt det.

När jag gick och lade mig igår var jag hopplös, ilsken. Och sedan vaknade jag, åt frukost, klädde på mig, skrev, i ett Europa som har släppt in nazismen i finrummen. För vad detta betyder i praktiken är någonting mycket enkelt: att det aldrig över. Vi lever, och skriver, och organiserar oss, för att det är det vi måste göra. För att det enda rimliga svaret på: "Hur mycket rasism tål Europa?" är "Ingen rasism". För att det enda rimliga svaret på: "Vad gör vi nu?" Är: "Mer".

Den här veckan, kära läsare, blir det ingen hit – bara en miss. För, jaa, jag kan bli lite sur ibland. Typ som idag, när jag snubblade över att Svenskarnas parti, om de så önskar, är välkomna in i gymnasieskolan i Nässjö. Alltså, what.

– I en demokrati har alla registrerade partier rätt att föra fram sitt budskap. Vi behöver inte bjuda in dem, men om någon av dessa tar kontakt med oss och vill vara med i debatten, då kan vi alltså inte utestänga någon, säger gymnasiechefen.

Jag kan bara säga det igen: alltså. WHAT.

Under den senaste perioden har det ju varit flera diskussioner kring SD och SDU:s närvaro i skolor, då flera elever har menat att deras närvaro orsakar otrygghet och mobbing. Och då talar vi ändå om ett parti som desperat försöker framstå som sådär mysigt rasistiska, lite ”visst e det synd att vi vanliga/riktiga svenskar inte får kalla en chokladboll en chokladboll längre, medan invandrarna bor i gyllene palats m marmordetaljer som VI betalar för”. Ja, men ni vet. Your friendly neighbourhood racist, typ mammas-lasagne-varianten.

Medan SvP är nynazister.

De försöker inte ens mörka det. Förutom kanske i denna intervju med Madicken Petterson Fridén, distriktsledaren för SvP i Värmland (alltså pilutta dig.), där hon är extremt vag angående vad SvP vill gå till val på i kommunerna. Till slut säger hon någonting om att man vill ”satsa på det som är viktigast för folket just nu”, typ ”stötta besprutningen av mygg”.

…....

1) Ok, är någon förvånad över att ett nynazistiskt parti delvis går till val på någon form av utrotning? Alltså they can’t help themselves!, 2) Men "att stötta" andra partiers redan genomförda idéer är inte hjärtefrågan? Det är väl the JUICY bit!?!

Oops, nix, det var samma illa maskerade "bevara den ariska rasen!!"-politik som vanligt!

Efter Ta natten tillbaka-demonstrationen igår, den åttonde mars, blev sex personer som hade deltagit i tåget grovt misshandlade. En av dessa fick livshotande skador, men personens läge har nu stabiliserats. Detaljerna kring händelsen är inte tillgängliga än, men enligt uppgifter från Sydsvenskan, Aftonbladet och Expressen var det en sammandrabbning mellan "vänster- och högerextremister". 

Now. Som sagt finns inte många detaljer ute än, men en sak vill jag fråga er: hur kommer det sig att högerextremt våld nästan alltid beskrivs som en "sammandrabbning" mellan två "extrema" grupper? 

De som attackerades hade deltagit i Ta natten tillbaka, en feministisk demonstration mot mäns våld mot kvinnor. Mot könat våld. Vi vet inte mer om deras politiska bakgrund än så, att de deltog i en manifestation för allas lika rätt till sin kropp i det offentliga rummet. Låter inte så extremt. 

Så jag undrar en liten sak: vem bryr sig egentligen om nazisterna?

Nu vet jag inte exakt vad det var som hände igår natt, men jag förundras över hur "högerextremt" våld (aldrig nazistiskt våld, ingen kallar det för det), alltid förekommer i kontexten "sammandrabbningar". Det kanske kommer som en chock nu, men: nazister är våldsamma. De är våldsverkare. Och det oroar mig hur berättelsen som säljs till oss, om och om igen, är att de inte är farliga för oss "vanliga" människor. De är inga riktiga hot. I regeringens rapport om Våldsbejakande extremism i Sverige tas extremhögern och nazismen inte upp som ett viktigt problem; som Daniel Poohl skriver i Expo använder man sig av SÄPO:s analys av extremhögern som en "ungdomsproteströrelse" snarare än en "politisk rörelse".

Nu har i alla fall Metro gått ut med en bekräftelse från polisen: det var en nazistisk attack. De har till och med använt ordet. Bra gjort!

Jag önskar att fler personer kunde bry sig om nazisterna. Typ SÄPO, regeringen och polisen. Den enda jag i nuläget är lite lättad över är att Fredrik Reinfeldt har uttalat sig om det högerextrema våldet. Sicken karl! Det här säger i alla fall statsministern om attackerna: 

-Det är viktigt att markera när en gräns har passerats, vilket skett här, vi har att välja mellan huliganism eller demokrati och i alla fall för mig är valet enkelt.

Neej, men så tokigt!! Det var visst vad han sade om fotbollsvåldet! *tar mig för pannan* Vi får nog vänta lite till på reaktioner från politikerna. Men jag hoppas att de kommer. För det här är inte acceptabelt.

~*~ OBS OBS idag hålls manifestationer mot högerextremt våld på dessa platser/tider OBS ~*~

Malmö: Möllevångstorget 15.00 

Göteborg: Järntorget 16.00

Stockholm: La Mano 18.00

Ibland känns det som om jag lever i ett parallellt universum. Ni vet den känslan som de får på film. Någonting är bara liiite off, tillräckligt off för att det ska kännas som om ingen annan märker det. Ens spegelbild blinkar lite för långsamt. Ens skugga verkar inte följa ens kropp helt och hållet.

Eller, för mig just nu: Bert Karlsson intervjuas för sina asylboenden.

Och han har nu ”bra kontakt” med Migrationsverket.

– De vill ha mig som expert där. Det har hon sagt, en av cheferna där. Jag är nära de det handlar om, på ett naturligt sätt. Jag är här varje dag, träffar dem, ser deras problem. Jag vill vara asylboendenas Ikea: bästa möjliga kvalitet till bästa möjliga pris.

*skriker då dörrarna till min mardröm öppnas*

Ja, jag vet vad ni kommer att säga. Så jag tar och svarar på era frågor på en gång!

1. Men Judith, är det inte bra att Bert Karlsson hjälper de utsatta, oavsett vilket motiv han har?

Svar: Ny demokrati.

2. Men Judith, det var ju för JÄTTElängesedan!! Sedan dess har ju Bert Karlsson blivit mysig på TV och allt! Och han har inte sagt nåt om muslimer på senaste tiden, heller!

Svar: Hej! Minns du Ny demokrati?

3. Du är ju helt oresonlig.

Svar: Wooow, vilket sammanträffande! Det är vad jag brukar säga om Ny demokrati!

Om ni inte fattar grejen: Bert Karlsson gjorde sig en politisk karriär på att uppmuntra till rasism och främlingsfientlighet. Nu gör han sig en karriär på att bygga asylboenden och gölla med flyktingbarn i tidningarna.

Det är tydligt att vi behöver fler asylboenden. Men när Bert Karlsson har blivit lösningen på våra problem är det faktiskt dags för regeringen att sätta sig ner o rynka på sin kollektiva panna. Fråga sig: varför står inte vi för att bygga fler asylboenden?

Bra fråga.

Tillåt mig nu att avsluta med dessa bevingade ord/denna inspirational quote från Bert Karlsson:

*~* ”Jag skulle vilja se Bengt Westerberg få sin dotter hiv-smittad av en flykting. Han pratar så fint om flyktingarna men han skulle bo ett tag i de där gettona de skapar”*~*