Hej jag heter Frans och jag är så JÄVLA MÖRBULTAD JUST NU. Och väldigt lycklig. Hahahahaha. Har fått stryk, secondhandeliten på min skola kastade alla sina tygväskor på mig fyllda med böcker. Eller inte. Kampsport på gympalektionen. Jag sög som väntat, men det spelar ingen roll. Det var mig ett sant nöje att bli halvt ihjälslagen av en skitstark hockeybög. Haja vad livsfarligt det är. Taekwondo alltså. Man får en liten portabel "boxningskudde" att hålla upp mot ens mage och sen ska ens partner bara sparka sparka sparka allt vad den orkar mot den och träffa skoningslöst alla gånger. Det är som upplagt för mobbning, men det spelar ingen roll, jag tycker det var befriande.
Emo är vad jag är. Går igång på pain och sånt. Det är faktiskt JÄTTESKÖNT såhär i efterhand att bara sitta och känna hur sliten och trasig man är i benen och magen och resten av my whole fukking body. Det måste vara så det känns att föda barn. Eller det var det som alla JÄTTEERFARNA tjejer i min klass konstaterade, att killarna inte ska klaga för att "det är så jobbigt" att föda barn. Brukar låtsas att jag föder varje gång jag bajsar, men det ska vi inte gå in på nu.
Fan vad jag skrek idag. Speciellt under stretchingövningen "fjärilen". Den går ut på att man sitter i skräddarposition med fötterna mot varandra och pressar dem in mot asset medans ens partner trycker ner knäna ashårt så att man går neråt oavsett om man vill eller inte. Såhär i efterhand var det faktiskt bäst på hela lektionen. Den där smärtan som gör att man bara inte vet var man ska ta vägen och det enda man kan göra är att skrika och le som ett psykfall...
