Jag kan liksom inte riktigt bestämma mig för om jag ska utsätta mig själv för Allsång på Skansen ikväll eller inte. Om det nu blir så att jag bestämmer mig för att göra det så pekar flertalet indicier mot att jag kommer bli råknullad av en massiv skoningslös sommardepression och bara hata allt. Jag vill inte se på folk som har trevligt tillsammans och sjunger gemytliga visor i sommarkvällen. Det ÄR deprimerande!
Sen så mår jag alltid JÄTTEDÅLIGT när kamerorna ska zooma in Strömmen eller vad fan det heter och alla jäsande paradvåningar på andra sidan vattnet, alldeles dränkta i kvällssolen och den allmänna gemytligheten och vattnet bah glittrar i solnedgången och någon härlig riskkapitalist är ute på en spontantur med superyachten och kör lite sådär småbusigt i svallvågorna efter finlandsfärjemonstret och kameran bah sveper tillbaka in över publiken och visar typ Sverker Olofsson sitta och sjunga med till "Visa över vindens ängar" och sen tillbaka på scenen där Anders Lundins fru Kerstin står och sväller i bakgrunden som något rangligt bihang med korpsvart hår och lilla ungen bakom scenen som så gärna vill amma men som inte får för mor måste stå och spöka ut sig inför picknickpöbeln som inte klarar av att sjunga de simpla melodierna för egen maskin, klart de måste ha lite stöd, vad är en allsång utan en skicklig bakgrundssångerska, va va va va, det skulle ju låta supervidrigt, typ som Diggiloo-turnen unplugged i slutet av säsongen och allt är Gunilla Nilars fel, "Gunilla Nilars förstörde min barndom" kommer Anders Lundins unge att säga i Expressen om 20 år och tala ut om alla trånga scenutrymmen och skrymslen man fick sitta i och vänta medans mor och far slet ihop till brödfödan, "de visste ju inget bättre, jag antar de gjorde det för min skull trots allt, men det blev ju bara så himla fel, jag satt bara där och grinade varje tisdag kväll, i hörnet längst in där kvällssolen glömde att lysa"...
Det är verkligen inte okej. Och "Stockholm i mitt hjärta" får mig att vilja börja grina, typ, av uppgivenhet för något jag inte kan definiera. Och nejnejnej, jag vill verkligen inte se Ola Salo heller. Kan inte rå för att jag är såhär, det hjälps inte, jag är ledsen, jag tror jag tar en promenad istället, ja, så får det bli...
