EDIT: hitta den officiella videon :)

Nu hörrni finns Rihannas American Oxygen på Spotify, iTunes och Tidal (antar jag, har ej Tidal).

Länk till Spotify här: Rihanna – American Oxygen och thoughts below:

- Det tog ett hundra år för Rihannas senaste album Unapologetic att till slut hamna på Spotify. Nu kommer singlarna från R8 upp samma dag som de går upp på iTunes typ. Verkar inte blivit strul på grund av Tidal, relationen verkar till och med ha stärkts?

- Undervattenskänsla... Det är nåt bubblande industriellt ljud going on här + nåt technohjul som snurrar? 

- Men, som alltid, oerhört effektiv melodi och refräng.

- Lite störiga körer som kör "Americaaah Americaaah"...

- Allt låter skevt.

- Men jag menar, vem är jag att... jag gillar den såklart.

Fattar tyvärr inte om/hur jag kan lägga in streamlänken direkt här i bloggen, men länk länk länk till HELA OCENSURERADE versionen av Rihannas nya singel Bitch Better Have My Money.

Turn up to Rihanna while the whole club fucking wasted

Den här dagen… Vaknade och såg sms om att Rihanna skulle släppa hela R8 idag, rusade in på iTunes... Nej, inget. Kollade internet och fattade att det bara vara en singel som skulle komma. Väntade på singeln. Så kom den... eller. Nej. Det var två snippets som bara fanns i nån app. Sedan flera långa timmar innan den premiärspelas på amerikansk radio och en rippad version poppar upp överallt, med radiocensur över hela refrängen. Seeeeeen kom den.

- Jag är lycklig, hårda Rih är min favorit, Rated R mitt favalbum av henne. Det här är perfekt att att vara full till, något att sminka sig till på helgen, åka bil till och allmänt sätta på när nån håller på.

- Den nya, pressade röstläget är kvar.

- Asså, tror vi ska tolka detta som att ”tidlöst” betyder att EDM:n är out the window och gitarrgrejer kommer in i deras ställe? Det är okej, jag hoppar av tradition ändå över de spåren. Ballad nästa singel?

- Ser gärna henne framföra den här om 15 år, apropå det tidlösa idealet.

Bilderna….. bild-eeeer-naaaaaaaa. Fyfan vad snyggt. Tidlös stil = 80's-90's. Tänker på Lisa Bonet.

Dags för lite Rihannanyheter:

- En dokumentär om henne ska göras, med Bob Dylans Don't Look Back som förlaga/inspiration. Mer rockig stil blir det alltså. Jag ser fram emot dokumentären som med all säkerhet kommer vara 100% skitsnygg, men känner mig fortsatt tveksam till all jävla rock och denim som kommer från hennes camp nu. Är det så enkelt att de för att hitta en ny kul artistisk väg för henne att gå landade där, eller är det användandet av rockattribut för att ge legitimitet? Eller är det politiskt pga rocken är svart från början? Jag vet inte men.... Tyvärr är jag redan utleeed på folk som säger "wow hon kan ju sjunga" efter FourFiveSeconds.

- Det är inte officiellt bekräftat, men Riri sägs vara det nya ansiktet för Diors J'adore och om det stämmer isåfall också deras första bruna talesperson ever. Tycker doften passar henne! Hon har en ungdomlig men klassisk grace, precis som den :)

- Vägrar fortfarande ta in att hon eventuellt ligger med Leonardo Dicaprio. Bästa smeknamnet på dem som par dock: RihLe?

Ända sedan 2009 känns det som att all fokus i galarapporteringen cirkulerar kring vad Kanye och Taylor Swift gör, så även nu, dagen efter den amerikanska Grammygalan. Det roligaste med den här typen av tillställningar är dock alla framträdanden. Här har artisterna en chans att göra något riktigt spektakulärt, inför en publik som kanske aldrig sett dem framträda förr. Så varför är alla uppträdanden så otroligt tråkiga? VARFÖR är det så mycket gubbar på scen tillsammans med unga poptjejer, och varför sjunger de svingamla låtar? USA... Jag trodde mer om dig.

Att Lady Gaga och Tony Bennett 1. gjorde ett astråkigt album ihop, 2. fick en Grammy för det 3. uppträdde med en av de tråkiga gamla låtarna från albumet är svårsmält, men jag tror fortfarande att Gaga krisar och är villig att ha visst överseende. Men Jessie J intar scenen tillsammans med farfar Tom Jones och framför en djupt obehaglig version av You've lost that loving feeling och on top of it all: min favorit i världen Rihanna står på scen med Paul McCartney. Deras låt är ny vilket i sammanhanget är ett plus, men rent estetiskt vill jag mena att Sir Paul förstör framträdandet där han står och plinkar och mimar och rockar med röven. 

Tycker också att det känns märkligt att fira av 2014, som på alla sätt varit kvinnornas år inom musiken, med att bjuda upp gubbarna från det gamla gardet. Fattar framförallt inte eftersom det rent musikaliskt inte går att legitimera, det låter ju skit i två av tre fall och gudarna ska veta att roligare oväntade framträdanden hade gått att hitta.

- Vill även mena att Ed Sheeran, bless his heart, hade varit bakgrundssångerska/låtskrivare gömd i en studio någonstans om han varit kvinna. 

- Sias grej med att gömma ansiktet är riktigt old och Chandelier borde vunnit årets låt. 

Ett annat fasansfullt framträdande med Jessie J och Tom Jones *ryser*

Vet inte exakt vad klockan var i USA när Rihanna, Kanye och Paul McCartney släppte ForFiveSeconds men här var det söndagsmorgon och det känns spontant som världens sämsta dag att släppa något på?

Min första tanke när jag såg omslagsbilden var... Bråvalla och JC presenterar sommarens festivalkollektion. Riktigt tråkig bild. Svartvitt fotografi och jeans? Snooze.

Låten i sig är inget som jag faller direkt för, men den är absolut hittig, den sätter sig ganska fort även om det inte är såhär jag helst hör Riri. Dessutom är det något som verkligen provocerar mig med McCartneys medverkan. Låt gamla kanoniserade legender falla i glömska!! Blir noll procent upphetsad, men kan inte riktigt skriva varför utan att bli väldigt psykologiserande och DET SKA VI UNDVIKA! 

Anyway, det känns lite oklart vad för projekt den ForFiveSeconds tillhör, Rihanna ska släppa/medverka på, vad jag förstår, två album i år. Ett "eget" och ett med musik till filmen Home. Sen vet jag inte heller om de här McCartneygrejerna är något helt eget? Hoppas ändå att det är det. Nu vill jag höra hela låtar till de snippets hon postade på insta i höstas. Ain't none of this shit promised, ain't none of it promised...