Ända sedan 2009 känns det som att all fokus i galarapporteringen cirkulerar kring vad Kanye och Taylor Swift gör, så även nu, dagen efter den amerikanska Grammygalan. Det roligaste med den här typen av tillställningar är dock alla framträdanden. Här har artisterna en chans att göra något riktigt spektakulärt, inför en publik som kanske aldrig sett dem framträda förr. Så varför är alla uppträdanden så otroligt tråkiga? VARFÖR är det så mycket gubbar på scen tillsammans med unga poptjejer, och varför sjunger de svingamla låtar? USA... Jag trodde mer om dig.
Att Lady Gaga och Tony Bennett 1. gjorde ett astråkigt album ihop, 2. fick en Grammy för det 3. uppträdde med en av de tråkiga gamla låtarna från albumet är svårsmält, men jag tror fortfarande att Gaga krisar och är villig att ha visst överseende. Men Jessie J intar scenen tillsammans med farfar Tom Jones och framför en djupt obehaglig version av You've lost that loving feeling och on top of it all: min favorit i världen Rihanna står på scen med Paul McCartney. Deras låt är ny vilket i sammanhanget är ett plus, men rent estetiskt vill jag mena att Sir Paul förstör framträdandet där han står och plinkar och mimar och rockar med röven.
Tycker också att det känns märkligt att fira av 2014, som på alla sätt varit kvinnornas år inom musiken, med att bjuda upp gubbarna från det gamla gardet. Fattar framförallt inte eftersom det rent musikaliskt inte går att legitimera, det låter ju skit i två av tre fall och gudarna ska veta att roligare oväntade framträdanden hade gått att hitta.
- Vill även mena att Ed Sheeran, bless his heart, hade varit bakgrundssångerska/låtskrivare gömd i en studio någonstans om han varit kvinna.
- Sias grej med att gömma ansiktet är riktigt old och Chandelier borde vunnit årets låt.
Ett annat fasansfullt framträdande med Jessie J och Tom Jones *ryser*
